Såg verkligen fram emot Madam Secretary. Jag är oerhört svag för kvinnodrivna serier, speciellt om de blandar drama, politik och spänning. Jag föreställde mig åtminstone möjligheten till en fusion av The Good Wife, The West Wing och Geena Davis-ledda Commander in Chief. Men nej, den är inte ens i närheten. Av premiären att döma är det i stället en provocerande klyschig och förutsägbar serie om en kvinna vid makten. Jag blir nästan förbannad över slätstrukenheten. Den är helt enkelt fruktansvärt trist.
Till och med konspirationsteorin, som ska vara avsnittets chockande vändning, känns snodd direkt ur Scandals handbok.
Serien handlar om CIA-veteranen och professorn Elizabeth McCord (Téa Leoni) som överraskande utses till utrikesminister när den tidigare utrikesministern dör i en mystisk flygkrasch. Såklart är Elizabeth McCord rättrådig, har en stark moralisk kompass och ska visa sig lagom obrydd av mode och smink för att vara en kvinna med makt (hon gillar att mocka skit i stallet!). Hon flankeras av övervuxna barn (sonen kallar sig anarkist trots att han är typ tio bast) och en hunkig make i form av en lismande Tim Daly. Och i Vita huset har hon sällskap av det vanliga persongalleriet i dessa typer av serier: en Dick Cheney/Karl Rove-typ som presidentens högra hand spelad av Željko Ivanek (som självklart blir McCords nemesis), en uptight stabschef spelad av Bebe Neuwirth (som såklart är skeptisk till McCords färdigheter) och så några betydelselösa presschefer, talskrivare och så vidare.
På pappret känns serien ändå i tiden, både med tanke på tv-landskapet och den amerikanska politiska verkligheten. Hillary Clinton, en lika stor populärkulturell som politisk ikon, har relativt nyligen lämnat tjänsten som utrikesminister och förväntas snart tillkännage sin önskan om att bli president i nästa val. Att då satsa på en tv-serie som kan blinka åt det hållet är inte helt dumt. Och de senaste åren har vi kunnat se nyskapande tv-serier om kvinnor i politiken. Vi har briljanta The Good Wife och såpiga Scandal på dramasidan och fantastiskt roliga Parks & Recreation och Veep på humorsidan. Där någonstans finns det ett utrymme för en mer allvarlig The West Wing-aktig dramaserie med en kvinnlig politiker i fokus.
Vad vill Madam Secretary egentligen säga? Att alla liknande serier som har gjorts är betydligt bättre? Ja, i sådana fall har den lyckats.
Tyvärr lever inte Madam Secretary upp till förväntningarna. Den är helt enkelt förbannat tråkig. Under premiäravsnittet lyfter jag inte på ögonbrynen en enda gång för jag ser precis vart berättelsen ska ta vägen. Själva caset i premiären, två unga killar som kidnappas i Syrien, löser sig precis som det gjorde i ett avsnitt av Commander in Chief för nio år sedan. Jag tror i alla fall det, för jag känner igen dramaturgin scen efter scen. Det är så det känns med hela avsnittet. Karaktärerna är exakt de förväntade, storyn är familjär och klyschig. Till och med konspirationsteorin, som ska vara avsnittets chockande vändning, känns snodd direkt ur Scandals handbok.
Inte ens fantastiska skådespelare som redan nämnda Téa Leoni, Željko Ivanek och Bebe Neuwirth, eller ens mediokra skådespelare som Tim Daly, lyckas höja sig över det svaga materialet. De fastnar i stället i stereotyperna och den platta dialogen så pass mycket att de nästan blir till karikatyrer. Det är illavarslande när en serie slösar bort så mycket talang. Men visst, det är bara ett avsnitt, och vi alla vet att det kan svänga snabbt, men jag är så besviken att jag inte ens kan föreställa mig hur serien ska kunna rycka upp sig framöver. För det är så smärtsamt tydligt att den saknar en egen identitet. Den har ju snott allt från andra tv-serier och filmer, vilket får mig att undra: vad vill den egentligen säga? Att alla liknande serier som har gjorts är betydligt bättre? Ja, i sådana fall har den lyckats.
Madam Secretary sänds på CBS i USA.