Ensamhet lyser igenom som tema för de första avsnitten av Kristina Lugns bokcirkel som just nu sänds i SVT, med nytt avsnitt i kväll. Formen är anspråkslös; Kristina Lugn och fyra litteraturintresserade Hökarängenbor diskuterar klassiker i en gammal secondhandbutik. Desto mer anspråk hittas i samtalsämnena.
I premiären pratar Kristina Lugn om ensamheten som motorn bakom programidén. Att ensamheten är farlig, den gör en dum i huvudet, och att en bokcirkel kan vara ett motgift mot den ständiga inre monologsjukan.
Litteraturkritiken blandas med citat som »staten hade ju den goda smaken att placera mig i en kristen pedofilfamilj«, anekdoter om S/M-lekar som gått snett och en pillemarisk Kristina Lugn som säger »hen betyder höna« bara för att reta cirkelns yngsta och argaste medlem.
De fyra deltagarna beskriver sig alla som i någon mån isolerade: Rebecca konstaterar att hon är obekväm för sin omgivning, fel kön, fel generation och fel klass. Stas är nyseparerad och blyg och tror inte han kommer att säga så mycket i bokcirkeln heller. Lexie pratar om allt hon valt bort i livet, och att det som blivit kvar är tystnaden – och böckerna. Anna säger att hon haft svårt att komma in i sammanhang sedan hon flyttat till Stockholm.
Även i andra avsnittet faller sig ämnet naturligt då verket som behandlas är Strindbergs novell Ensam. Men böckerna och diskussionerna om dem är för programmet underordnade. Det mest intressanta är porträtten av cirkeldeltagarna och mötena dem emellan. Kristina Lugn sätter tonen med sin sedvanliga frankhet och flera av deltagarna, som inte känner varandra sedan innan, är så uppriktiga med sin skörhet, sitt bagage och sina egenheter att det stundtals liknar mer gruppterapi än bokcirkel. Men det finns en underliggande respekt närvarande och det blir aldrig smetigt.
Få andra program blandar litteraturkritik med i-förbifarten-uttalanden som »staten hade ju den goda smaken att placera mig i en kristen pedofilfamilj«, anekdoter om S/M-lekar som gått snett och en pillemarisk Kristina Lugn som säger »hen betyder höna« bara för att reta cirkelns yngsta och argaste medlem.
Det är en på många sätt förtjusande liten serie. Som även gjorde mig sugen att läsa Stagnelius. Bara en sån sak.