I år är det 25 år sedan När Harry träffade Sally... gjordes, något som inte gått fans av filmen förbi. Det har ordnats specialvisningar av den firade romantiska komedin i New York, gjorts intervjuer med skådespelare och regissör, skrivits spaltmeter med hyllningar. I kväll visas den på TV4 Film.
I Rob Reiners varsamma regihänder blir filmen också en så skamlöst skimrande förförisk hyllning till New York att man nästan hör Woody Allen invända: »Kom igen, kanske tona ner det lite grann?«
Jag såg om filmen för inte så länge sedan, för första gången på många år. Den håller glatt nog måttet. Nog för att ytliga saker som mode och frisyrer är härligt daterade, men Nora Ephrons berättelse om två diametralt olika personer, cyniske och defensive Harry (Billy Crystal) och öppna och positiva Sally (Meg Ryan), som lär känna varandra under en samkörning från Chicago till New York och nästan motvilligt utvecklar en mångårig vänskap samtidigt som de försöker hitta lycka och kärlek på Manhattan, är fortfarande mycket smart och fyndig. Även om den centrala knäckfrågan i filmen – kan män och kvinnor verkligen bara vara vänner?! – kändes ganska passé redan 1989. I Rob Reiners varsamma regihänder blir filmen inte bara en av de stora romantiska komedierna – brett och okomplicerat filmad, men elegant och med konsekvent känsla för komisk tajming – utan också en skamlös hyllning till New York, som bitvis framställs så skimrande förförisk att man nästan kan höra Woody Allen invända »Kom igen, kanske tona ner det lite grann?«.
Rollbesättningen var också väldigt lyckad. Meg Ryan, i dag nästintill helt försvunnen från filmvärlden, inledde i och med filmen en fantastisk period som leading lady i huvudsakligen romantiska komedier, så till den milda grad att hon bitvis framstod som galjonsfigur för hela genren. Som den romantiska, optimistiska Sally är hon utmärkt. Billy Crystal av i dag är en tråkig gubbspillra av sitt forna jag, en svåruthärdlig nostalgiker med ett ohälsosamt förhållande till baseball, men i När Harry träffade Sally... är han perfekt som surkarten Harry.
Den mest kända scenen från När Harry träffade Sally..., i vilken Sally övertygar Harry om kvinnors förmåga att fejka orgasm (detta oerhörda avslöjande!), utspelas på Katz's Delicatessen vid Bowery på Lower East Side i New York. Detta anrika smörgåshak ser exakt likadant ut nu som det gjorde i filmen, och är väl värt ett besök om man gillar filmturism. Mackorna är dock hiskeligt dyra, även om pastramin är god. Men idag kan jag inte titta på den berömda scenen utan att tänka på hyllningen av den som Maria Bamford, Zach Galifianakis och Jon Glaser gjorde för ett par år sedan i samband med The Comedians of Comedy.