Bara namnet Garfunkel and Oates (en genial kombo baserad på Art Garfunkel och John Oates, det vill säga »han den där andre« i Simon & Garfunkel och Hall & Oates) röjer Riki Lindhomes och Kate Micuccis gemensamma självspäkande humor.
Broad City möter Full patte möter The Lonely Island, med vissa drag av Seinfelds absurda-situationer-om-ingenting.
De är skådisar och komiker som du antagligen sett i en rad olika mer eller mindre små roller, men de senaste fem, sex åren har de också gjort småknäppa låtar som man kunnat se på Youtube (eller live, om man haft tur, eller i en tv-liveshow för Comedy Central för ett par år sedan). Typiska – i flera fall redan klassiska – Garfunkel and Oates-teman är att ha handsex i vuxen ålder…
…gravida kvinnors smugness…
…behålla oskulden genom att bara ta den därbak…
…om någon man inte har tillräckligt dålig självförtroende att dejta (än)…
…välgörenhetsvideor för världens rika…
…och minen man gör när man får en halvkass present:
Ibland bara de två framför en kamera, och ibland mer regelrätta musikvideor.
Nu har deras koncept transponerats till halvtimmesavsnitt med faktisk produktionsbudget i tablå-tv. (De gjorde i och för sig också webisodes på HBO Go för några år sedan, men vi bryr oss ju tydligen fortfarande om hur och när och var någonting sänds.) I den nya serien spelar de (typ) sig själva och både turnerar och försöker hantera vardagen. Broad City möter Full patte möter The Lonely Island, ungefär. Med vissa drag av Seinfelds absurda-situationer-om-ingenting. Och så glassiga musikvideor på märkliga teman.
Eventuellt favorit än så länge är Sports, Go Sports-låten, både för 1980-talsperfektionen i sound och videoestetik och för att jag är helt helt med på låtsas-bry-mig-budskapet. Samt en omgång av refrängen på latin. Vad kan man mer önska sig?