Se Outlander på ikväll!
Första månaden fri! Ord. pris 79 kr/mån
I våras förutspådde jag en Game of Thrones-våg. Seriens populäritet borde verkligen bana väg för fler storbudgetserier i fantasy-historisk setting. Den borde också öppna upp för serier som tar genren på allvar och vågar berätta komplexa historier.
Första serien ut i denna eventuella Game of Thrones-våg är Starz-produktionen Outlander. Även denna baserad på en bokserie, skriven av Diana Gabaldon, som hittills omfattar åtta böcker. Så om serien blir en succé finns det lite att bygga på. Wikipedia anger böckerna som en genreblandning – lite romansbok, lite historisk roman, lite fantasy. Allt blandat i en brysk och skotskrutig gryta.
Outlander berättar långsamt, och bygger försiktigt upp intrigerna. Fiendskapet mot britterna, det religiösa förtrycket, misstänksamheten mot främlingar och kärlekshistorien.
Serien inleds i efterkrigstidens Storbritannien där huvudpersonen Claire – äntligen en kvinnlig huvudroll efter vårens snubbfest! – försöker lappa ihop sitt äktenskap med historieprofessorn Frank. Efter att ha varit åtskilda hela kriget åker de på en andra smekmånad till Inverness i norra Skottland. Claire som är sjuksköterska och har ett intresse av örtmedicin beger sig för att plocka örter vid några gamla resta stenar, och vips är hon förflyttad 200 år bakåt i tiden. Hennes tidsresa börjar med att hon nästan blir våldtagen av en brittisk officer som är oroväckande lik hennes make. En förfader, visar det sig, då de har samma efternamn. Men hon blir räddad av ett gäng skottar som tar henne till slottet Leoch. Självklart finns det en rödhårig och charmig ung man som man snabbt förstår kommer bli ett kärleksintresse och problem för Claire.
Outlander berättar långsamt, och bygger försiktigt upp intrigerna. Fiendskapet mot britterna, det religiösa förtrycket, misstänksamheten mot främlingar och kärlekshistorien. Det varvas med tillbakablickar (framåtblickar?) till Claires liv under kriget och relationen till sin man. Trots romanstonen känns det aldrig billigt eller tramsigt. Jag gillar estetiken – mörka dova färger och ingen extravagans. Det är en öppen berättelse som kan ta många olika vägar – brittisk invasion och ökat förtryck, eller häxprocesser och religiös fanatism när Claire använder sin moderna sjukvårdskunskap för att vinna fördelar i livet på Leoch. Fortsätter Outlander så här så har den potential att bli riktigt riktigt bra.