Göran Persson dansade med kossan Doris. Fredrik Reinfeldt pratade med Kalle Anka-röst hos Filip & Fredrik. Carl Bildt »sjöng« Fyra bugg och en Coca-Cola. Lars Leijonborg svarade på frågor om sin snopp i programmet Silikon. Ja, politiker hittar verkligen sina egna sätt att uttrycka sina personligheter på framför tv-kamerorna. Allt är såklart taktik och strategi. De vill visa upp andra sidor av sig själva och försöka vinna väljare med personligheten när politiken inte verkar locka tillräckligt. Jag finner det hela oerhört tröttsamt.
Oavsett vilka deltagarna är finner jag det problematiskt när det ska göras myspys med maktens kvinnor och män. För hur är det över huvud taget relevant att se politiker laga mat åt varandra?
Denna vecka vill några politiker charma väljarna med sina matlagningsfärdigheter i TV4:s långkörare Halv åtta hos mig. Under veckan kommer Miljöpartiets EU-parlamentariker Peter Eriksson, Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson Veronica Palm, Moderaternas skolpolitiska talesperson Tomas Tobé samt Folkpartiets och regeringens jämställdhetsminister Maria Arnholm att laga mat åt varandra.
Jag har sett alla avsnitt och kan konstatera att de i princip är helt befriade från politiska diskussioner. Det är business as usual egentligen med en Pia Johansson i högform när hon ger politikerna gliringar avsnitten igenom. Det är egentligen den enda behållningen, då ingen av deltagarna är särskilt intressanta. De försöker »bjuda« på sig själva, men det blir mest artigt och tråkigt myspys. Varför valde inte TV4 åtminstone en grupp som hade blixtrat till lite? Min dröm hade ju till exempel varit att se Gudrun Schyman och Anna Maria Corazza Bildt vid samma middagsbord...
Oavsett vilka deltagarna är finner jag det problematiskt när det ska göras myspys med maktens kvinnor och män. För hur är det över huvud taget relevant att se politiker laga mat åt varandra? Vad gör det för skillnad att jag vet att Peter Eriksson har ramat in en massa med fula slipsar och är duktig på att spåra djurs tassavtryck? Vad säger det mig att Veronica Palm har Fittstim i bokhyllan och sover i en säng som hon fäller ner i vardagsrummet? Hur gör det mig demokratiskt klokare att se Tomas Tobé slå på en liten bongotrumma och få veta att han hejar på Brynäs? Vad är poängen med att veta att Maria Arnholm bor i ett tjusigt kollektiv och gillar att sjunga i kör? Är detta relevant information för mig som väljare? Gör det mitt val av parti lättare? Nej.
Det är dock inte alltid politikerna själva som väljer att visa upp privata sidor. Media gör gärna det valet åt dem. Speciellt med kvinnliga politiker.
Det finns förstås något gott i att vi faktiskt ser politiker som människor av kött och blod och inte bara som vandrande floskelfyllda pressmeddelanden. Det gör det lättare att relatera till och förstå dem och vad som driver dem. Det kan vara positivt att vi samhällsmedborgare ges en större insyn i politikers privatliv då det på lång sikt kan skapa en upplevelse av närhet med dem. Samtidigt riskerar det att skymma deras faktiska politik och få oss att glömma att de sitter på en massa med makt. De är inte våra polare, de är personer vi demokratiskt väljer att styra vårt land. Jag är överlag trött på den här kändisfieringen av personer vid makten. I längden tror jag att den kan vara farlig då den kan distrahera oss från ansvarsutkrävandet.
Det är dock inte alltid politikerna själva som väljer att visa upp privata sidor. Media gör gärna det valet åt dem. Speciellt med kvinnliga politiker. Jag har själv skrivit en kandidatuppsats i genusvetenskap där jag undersökte hur kvinnliga partiledare skildrades i media under valrörelser. Precis som tidigare forskning på ämnet kunde jag konstatera att kvinnliga politiker ofta skildras på genusstereotypa sätt. Till exempel att de benämns vid förnamn (Mona, Maud, Gudrun och så vidare...), medan manliga politiker alltid benämns med efternamnet (Reinfeldt, Fridolin, Borg och så vidare...). Detta blir ett sätt att underminera kvinnliga politikers maktställning och förpassa dem till den privata sfären.
Forskningen visar även att medierna tenderar att fokusera på kvinnliga politikers privata roller i hemmalivet, snarare än på deras yrkesmässiga roller inom politiken. Kvinnliga politiker omnämns som någons fru eller i egenskap av att de är mammor. Tänk till exempel bara på vilket ståhej det blev kring EU-minister Birgitta Ohlssons graviditet för några år sedan. Manliga politiker däremot omtalas i betydligt större utsträckning enbart utifrån sin profession eller sina arbetsuppgifter. Kvinnliga politiker kan även använda denna genusstereotypa medielogik till sin fördel. Som moderata sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt som har bjudit på fler bullrecept i kvinnotidningar än ställt upp på kritiska intervjuer om sin politik.
Jag kan inte påstå att Halv åtta hos mig gör sig skyldig till särskilt överdriven genusstereotyp framställning, men det är ett tydligt exempel på det problematiska med politiker som vill leka och mysa i tv-rutan som privatpersoner. För i stället för intressanta politiska diskussioner är den mest brännande frågan i detta program huruvida rödvinssås passar till fisk eller inte. Förlåt mig, men jag tycker att det finns viktigare saker att diskutera den sista veckan innan valdagen.
Politikerspecialen av Halv åtta hos mig sänds på TV4, måndag till torsdag kl 19:30.