Tanken slog mig i samma stund som Cameron dök upp i bild första gången i Halt and Catch Fire. Hon ser ju ut exakt som kvinnan i 1984, alltså Ridley Scotts berömda reklamfilm för Apples första Macintoshdator. Vad tänkte de göra av det?
Inte så mycket alls, skulle det visa sig.
Halt and Catch Fire försöker utifrån en historia om hur det fiktiva företaget Cardiff Electric ska bygga en portabel dator berätta om pc-industrins framväxt under 1980-talets första halva. Teamet har stora ambitioner, deras blott 7,5 kilo tunga dator The Giant ska slå världen med häpnad när de visar upp den på Comdexmässan i oktober 1983.
Joe MacMillan är en tydlig Steve Jobs-klon – världsvan, rockstjärnecool och i besittning av det som i Steve Jobs omgivning kom att kallas hans »reality distortion field«, förmågan att övertyga vem som helst om sin egen ståndpunkts förträfflighet.
Tidigt i säsongen tänker jag att det kanske är så att teamets ledare Joe MacMillan är HaCF-världens Steve Jobs, systemarkitekten Gordon Clark och programmeraren Cameron Howe en hopsmält Steve Wozniak och företaget Cardiff Electric motsvarigheten till Apple. Joe MacMillan är en tydlig Steve Jobs-klon – världsvan, rockstjärnecool och i besittning av det som i Steve Jobs omgivning kom att kallas hans »reality distortion field«, förmågan att övertyga vem som helst om sin egen ståndpunkts förträfflighet. När så Joes plan visar sig vara att först skamlöst kopiera och därefter övertrumfa IBM känns saken klar, det är en variant på den välbekanta historien om tillkomsten av Apples Macintoshdator vi bevittnar. Visserligen var det Xerox tidiga arbete med ett musstyrt grafiskt gränssnitt som Jobs enligt myten stal (i verkligheten var det mer likt film- och tv-världens »inspired by« och skedde delvis med Xerox goda minne), men IBM var tveklöst Storebror i Apples reklamfilm 1984 och giganten som skulle utmanas och störtas.
Det passar så bra in, och ska de nå någonstans med sina visioner måste historierevisionism vara en del av berättelsen, för ett företag liknande Cardiff Electric har ju i verkligheten aldrig slagit datorvärlden med häpnad.
Men när Apple och Jobs snart omnämns faller detta. Cardiff Electric existerar inte i en alternativ verklighet där de på allvar ska utmana tingens ordning, de befinner sig i vår, och vips punkteras en del av spänningen. Trions kamp för att få sin portabla dator med ett »personligt« operativsystem färdigt i tid för Comdexmässan är dömd att misslyckas, tittaren sitter med facit i hand och vet att utvecklingen inte kommer att gå i den riktning Cameron skriver deras operativsystem. För på samma mässa kommer Apple att ge pressen en första titt på Macintosh, en dator som när den börjar säljas tre månader senare presenterar världen för den första versionen av det grafiska gränssnitt vi än i dag använder när vi sitter framför våra datorer. Camerons konverserande operativsystem – en textbaserad, enklare variant av de verbala kommunikationssätt med datorer som hade förutspåtts i filmer som 2001 och tv-serier som Star Trek – är knappt ens nu mer än trettio år senare ett fungerande sätt att styra en dator på.
Att Joe, som när han i säsongens slut får se en Macintosh starta upp på Comdexmässan är mest överväldigad av att den kan säga »Hello, I’m Macintosh« är symptomatiskt, han faller för en enkel gimmick och visar att han fortfarande inte har en aning om i vilken riktning utvecklingen är på väg. Han har visserligen lyckats sälja in The Giant till återförsäljare med god förtjänst, men i slutänden visar sig deras produkt bara bli ännu en IBM-klon med MS-DOS under huven som ingen kommer att minnas om ett halvår.
Hur rolig blir serien att följa om inte Joe, Gordon och Cameron tillåts komma någon vart?
Och det här gör mig orolig för Halt and Catch Fires framtid. Är det så här det kommer att förbli? Tänker serieskaparna fortsätta att låna personligheter och konflikter från verklighetens datorhistoria utan att ... ja, för att citera Steve Jobs och blanda lite språk – låta rollfigurerna »make a dent in the universe«? Hur rolig blir serien att följa om inte Joe, Gordon och Cameron tillåts komma någon vart? Den nya riktningen i slutet – där Cameron drar i gång den egna startupen Mutiny och anställer Gordons fru Donna och vi anar att de börjat spåna på ett sorts rudimentärt internet – är visserligen kittlande men eftersom vi ännu tidsmässigt befinner oss ett decennium från att webben som vi känner den tar form, framstår det som osannolikt att det skulle kunna leda till något reellt.
Att bygga fiktion inom ramen för ett verkligt historiskt skeende är så klart inget som är unikt för Halt and Catch Fire. Vi behöver inte gå längre än till Mad Men – som ju HaCF sagts vara tänkt att bli en ersättare för på AMC i USA – för att hitta en serie med samma premiss. Men när man ser Mad Men krävs expertkunskaper på ett annat sätt för att genomskåda vad som är påhittat, vilken byrå som hade vilket amerikanskt företags reklamkonto på 1960-talet tillhör inte det allmänna medvetandet på samma sätt som myterna kring datorindustrins pionjärer, där flera av de tongivande personligheterna än i dag är verksamma och tillhör världens rikaste människor. Byråerna i Mad Men har heller aldrig haft som uttalad ambition att förändra världen utan snarare att hjälpa sina kunder sälja så mycket sockervatten som möjligt, om ännu ett (mycket förvanskat) Steve Jobs-citat tillåts.
Nu står inte Halt and Catch Fire och faller fullständigt med detta, jag gillar ändå serien skarpt, och även om protagonisterna aldrig skulle nå längre än till datorhistoriens periferi så är det en spännande värld att få så läckert visualiserad. Och visst är en del av de här lånen från verkligheten roliga att se – som när det visar sig att en kollega som Gordon tvingats avskeda i maskopi med Donnas chef på Texas Instruments plankat The Giant och byggt en billigare, något sämre kopia som ska övertrumfa The Giant genom att vara »good enough« – en tydlig vinkning till hur relationen mellan Apple och Microsoft infekterades och utvecklades till ren fiendskap under andra halvan av 1980-talet.
Jag hoppas att de visar mindre respekt för verkligheten i säsong två, tänker till och låter sig vara lekfulla. För ärligt talat – när de nu ändå utseendemässigt modellerade Cameron utifrån kvinnan i den berömda Applereklamen – innebär det nästan inte tjänstefel att inte göra en grej av det? Jag var övertygad om att Cameron skulle stöta ihop med Steve Jobs på Comdex, att denne skulle säga något i stil med »wow, jag gillar verkligen din stil« och att hon skulle snäsa av honom men senare inte kunna undgå att bli lite mallig när hon ser att han inspirerats av henne till reklamfilmen. Nu blev det i stället bara en axelryckning när Joe framför tv-apparaten konstaterar att »hon ser ut som Cameron«.
(Den brittiska modellen i reklamen hette för övrigt Anya Major, var i grunden friidrottare och kom några år senare även att göra rollen som Nikita i musikvideon till Elton Johns låt med samma namn.)
Vid närmare eftertanke är kanske inte Cardiff Electric alls tänkt att vara ett företag av Apples kaliber, utan snarare Compaq? Likt Cardiff Electric växte det företaget fram i Texas i början av 1980-talet, hade kopplingar till Texas Instruments och deras första dator var den »bärbara« Compaq Portable. Det är en tanke som öppnar för ett annat sorts drama då det skulle tvinga särskilt Joe att rannsaka och omdefiniera sin person. För även om Compaq låg i framkant av utvecklingen och genom ett nära samarbete med Intel kom att bli världens största pc-tillverkare under 1990-talet så var det knappast den grundande trions drivkraft att göra ett avtryck i universum.
Men är en serie om Compaq något publiken vill se? Tja, i ärlighetens namn var det ju inte så många som var intresserade av att kolla ens när de försökte vara Apple, så varför inte i alla fall ge det en chans?
Halt and Catch Fire återkommer med en andra säsong nästa sommar. Första säsongen kan i Sverige ses på C More Play och Filmnet.