Vad har du för guilty pleasure-serier?
Kjell: Just nu Partners och Extant. Men det är väl rätt dumt att klumpa ihop just dessa två serier eftersom den förstnämnda egentligen bara är fördomsfull och omodern medan Extant är bra på riktigt och snarare en guilty pleasure som blivit utsläppt ur garderoben.
Alltid The X Factor UK – ny säsong har premiär den 30:e! Bautapepp på det.
Min största genom tiderna var, när jag var runt 25 och borde ha annat att göra, Doogie Howser som jag följde slaviskt. Hm, 21 Jump Street också, förresten, i vilken jag hade en hang-up på – detta är helt knäppt – Peter DeLuise!
Magnus: Med stolthet: Project Runway, Face Off och Masterchef US. Jag är överlag svag för mixen intrigerande reality och skrytsam talang. Däremot kan jag inte med slappa exploativa produktioner som Big Brother och Kungarna av Tylösand.
Mattias: Jag känner mig alltid lite smutsig när jag går i slappa, spekulativa och cyniska produktionsbolag och tv-kanalers ledband och kollar på mer eller mindre slaskiga realityserier. Icke desto mindre ser jag såväl Ensam mamma söker, Keeping up with the Kardashians och ett par av Housewives-serierna med behållning. Och de sista avsnitten av förra Paradise hotel-säsongen var - faktiskt - episk, djupt sorglig samtids-tv.
Martin D: Egentligen borde vi väl i sann postmodern anda skrota begreppet guilty pleasure, det känns lite överspelat då högt och lågt och fint och fult ändå mosas ihop till en jämntjock sörja nu för tiden. Inget är fel, inget är rätt. Med det sagt: jag skäms lite över hur mycket jag glor på diverse realityprogram som jag egentligen inte har varken tid, ork eller lust att se. Alla program där det byggs om hus och lägenheter, eller rensas upp i svinstior eller fallerade näringsverksamheter, har jag en tendens att fastna för. Om det så handlar om hoarders, en sunkig restaurang eller fallfärdiga hus. Detta utan att jag är ett dugg händig eller intresserad av att själv renovera/dekorera/bygga.
Det är något med processen, att rensa upp, städa och göra rent, slänga ut allt skräp, som är otroligt förlösande. Sen att resultatet nästan alltid blir otroligt tradigt – tänk Extreme Home Makeovers braksvenniga själlösa byggen eller brittiska makeover-programmens smaklösa inredningar – är liksom skitsamma.
Länge var wrestling en klockren guilty pleasure för mig, kanske det ultimata inom pinsam njutning som man aldrig önskar avslöja för sina kompisar att man tittar på.
Jag har också sett mer av Geordie Shore och dylika fyllehaverier än jag egentligen vill erkänna. Kan inte påstå att jag njutit av det, dock.
Länge var wrestling en klockren guilty pleasure för mig, kanske det ultimata inom pinsam njutning som man aldrig önskar avslöja för sina kompisar att man tittar på. Det är fortfarande ett otroligt fascinerande spektakel, men jag tappade det aktiva intresset för ett par år sedan.
Björn: Jag skäms inte för att jag ser sådant som andra tycker är dåligt men jag skämdes å serieskaparnas vägnar när jag såg Guantanamo-avsnittet av The Last Ship.
Linus: Jag tror att min tv-smak, som inkluderar en jävla massa reality-tv och såpor, är ett enda stort guilty pleasure och jag skäms inte ett dugg för det. Den senaste exemplet är VH1-såpan Hit the Floor. Den handlar om ett basketlags cheerleading-team och inkluderar hunkiga män, snygga brudar och oftast helt omotiverade avklädda dansnummer i varje avsnitt. Det är såpigt som fan och I love it. Det är mord, sex, lögner, hämnd, lite bögigheter, lite mer sex och lögner och dessutom har den min favorit Kimberly Elise i en av huvudrollerna (trots att hon egentligen är alldeles för bra för den skiten).
Martin G: Jag skäms ju inte för något direkt... Criminal Minds? Eller jo: alla tutorials jag klämmer på Youtube, det känns lite skämmigt av någon anledning. Skulle kunna ta upp Blue Mountain State om jag hade gillat det. Provade ett avsnitt och – jag brukar inte vara så noggrann – tyckte att det var den mest sexfixerade, exploaterande kräkmedel jag sett. Om 1980-talets Hunter eller gamla Streets of San Francisco gick på någon kanal nu kunde jag nog ha listat dem.
Caroline: Jag försöker att inte skambelägga mina tv-njutningar men jag har förstått att det inte är helt populärt i finrummen att gilla Bonde söker fru, Ensam mamma söker och Real Housewives of Beverly Hills. Det skiter jag i naturligtvis.
Ida: Förr America's Next Top Model. Tittar inte längre men mörkade när jag gjorde det och var alltid tvungen att lägga till ett: "Alltså det är för jävligt med kvinnosynen!”. Nu Pretty Little Liars. Så dåligt. Så beroendeframkallande.
Anna-Karin: Precis som Lisa har jag sett alla avsnitt av Americas Next Top Model, men jag tror att mitt skämsigaste är att jag har bingetittat på Here comes Honey Boo Boo, alla säsongerna. Vet inte varför jag älskar det så mycket, kanske för att familjen är så jäkla glada och bara skiter i allt. Annars slappnar jag av med alla dokusåpor/tävlingar som handlar om tatueringar.
Tobias: Mythbusters. Jag har nog sett alla avsnitt och det har bara gjort mig till en ännu jobbigare besserwisser.
Per: Two and a Half Men (Charlie Sheen-eran) sitter jag gärna och myser framför med blandade känslor.
Lisa: Jag skäms inte över att ha sett varenda avsnitt av Americas Next Top Model och att jag älskar allt med familjen Kardashian. Att jag har sett alla säsonger av Gossip Girl både en och tre gånger är dock lite mer pinsamt. Åh, och att jag skrattar på tok för mycket åt Workaholics och The League.
Jimmy: Gillar inte uttrycket Guilty Pleasure.
Stefan: Såg aldrig på Lizzie McGuire »på riktigt« utan bara tillsammans med min dotter. Verkligen tur att hon var i rätt ålder och gillade serien!
Daniel: I de rätt intensiva småbarns- och villarenoveringstider jag befinner mig i känns inte sällan allt jag ser som guilty pleasure, det finns alltid något mer »nyttigt« som det dåliga samvetet gärna påminner om att jag borde ägna tiden åt i stället. Därför har listan över serier jag prioriterat ner de senaste åren blivit rätt lång, serier som jag av olika anledningar hamnat efter i och inte har för avsikt att överge men där jag ofta har 30-40 avsnitt att kolla ikapp. De få stunder jag trots allt ägnar åt dem kan nog kallas guilty pleasure-tid. Dit hör när jag kollar på Supernatural, Breaking Bad och till alldeles nyligen Gossip Girl, men den lyckades vi faktiskt efter mycket kamp beta oss igenom de sista avsnitten av.
Sara: Jag ser mycket som av andra skulle avfärdas som skräp-tv men det enda jag tyckt mig ha anledning att skämmas för är Biggest Loser som ju bygger på en direkt hälsofarlig grundpremiss. Nu var det dock länge sen jag såg det. Pinsammast just nu är kanske mitt maniska beroende av Spårlöst-varianter; ser svenska, norska, danska, brittiska, australienska och den äckligt sentimentala amerikanska, trots att det bara är UK- och AUS-versionerna som är något att ha.
Sommartittarna återkommer sommaren ut på TVdags, varje dag kl 10.