Det bästa musikögonblicket i en tv-serie?
Kjell: Det mest gripande jag sett, och hört, var när Mandy Patinkin, i rollen som Dr Jeffrey Geiger i Chicago Hope på 1990-talet, satte sig vid pianot i uppehållsrummet på det psykiatriska vårdhemmet där hans fru var intagen och änglasjöng Randy Newmans Marie för henne. »You looked like a princess, the night we met…« Då visste jag inte ens att Patinkin var en stor musikalstjärna, så jag fick en chock, nästan skakade av rörelse.
När Mandy Patinkin, i rollen som Dr Jeffrey Geiger i Chicago Hope, satte sig vid pianot i uppehållsrummet på det psykiatriska vårdhemmet där hans fru var intagen och änglasjöng Randy Newmans Marie för henne.
Sedan förstås Journeys Don’t Stop Believin’ i sista Sopranos-scenen. Och all Jan Hammers musik till Miami Vice. Och Joshua James Coal War i Sons of Anarchy – en bra låt som blev klassisk tack vare tv-sammanhanget.
Men, generellt sett större än allt annat i tv-världen är ledtema-legenden Mike Post. Banbrytande, hyperproduktiv, alltid så professionellt passionerat patenterat story-romantisk att han sätter tonen för hur man upplever hela serien. Hans tonsättningar till förtexterna tycks nästan sammanfatta varje series unika universum, alla dess karaktärer och sentiment. Så, samtliga Mike Posts ledteman under 1970- och 80-tal – eller fram till 1990-talet, The Commish måste räknas in också – är mina favoriter.
Som bästa tv-musik i år vill jag framhålla gifta paret Oliver och Clare Manchons sensationella jazz-soundtrack till sorgligt underskattade ABC-serien Black Box (som nu finns på Viaplay).
Magnus: Inledningen till Spanarna på Hill Street gör mig gråtmild och nostalgisk, liksom mycket av den musik som hör ungdomen till. Lagens änglar, På spaning i New York, Miami Vice. På senare tid måste jag säga Ki: Theorys mörka cover av Stand By Me i The Following. Eller introt till Halt and Catch Fire.
Mattias: När Michael Pitt sitter uppflugen på ett campingbord med akustisk gitarr och sjunger Springsteens No surrender i Dawson's Creek? Nej, skoja bara.
Iris Dement är min absoluta favoritsångerska, med en röst som är ett slags blandning av otroligt jordnära countryvibrato och himmelsk ängelfalsett. När något geni lägger hela hennes småstadsskildring Our Town över den allra, allra sista scenens bilder på Cicely, Alaska, och dess invånare i Northern Exposure är det så oerhört logiskt, så fruktansvärt bra. Det stora lilla livet, och den genomgående känslan i en hel tv-serie, sammanfattat på fyra och en halv minut.
Martin D: Enskilda musikögonblick har jag svårt att plocka ut, men serier som har en särskild plats i mitt hjärta, främst på grund av originalmusik men även soundtrack, är Spanarna på Hill Street, Twin Peaks, Wild Palms och Miami Vice. På humorfronten kan jag inte låta bli att nämna alla musikuppträdanden i The Young Ones, sångerna i The Simpsons, alla de gånger Bob Odenkirk sjunger falskt i Mr. Show, eller Monty Pythons bästa jinglar, introlåtar och trallvänliga sånger.
Björn: Twin Peaks-ledmotivet är en klassiker, som flera av våra sommartittare redan har svarat. Och Phil Collins-låten In the Air Tonight från Miami Vice-piloten, men det är för att jag läste om det efter att låten även figurerade i The Americans-piloten. Jag minns det inte från när jag såg den på 1980-talet. Därför blir svaren utan inbördes ordning: Donald Where's Your Trousers, från Terminator: The Sarah Connor Chronicles, Make Your Own Kind of Music med Mama Cass, från Lost och Burn My Shadow med UNKLE featuring Ian Astbury, från Person of Interest.
Linus: När Danny dansar till Aaliyahs Try Again för Mindy i grymt underskattade The Mindy Project. Det är bland de mest berörande och originella romantiska gester jag någonsin sett. För att det är sååå rätt gest att visa någon som Mindy. Hon älskar ju låten, och dans, och får samtidigt se en sorts sårbar glädje hos Danny som gör att hon ser honom med nya ögon. Ett fantastiskt tv-ögonblick. Ett annat tv-musikögonblick som betyder mycket för mig personligen är när Ilse DeLanges låt Beautiful Distraction (Ilse är för övrigt ena halvan av The Common Linnets som kom tvåa i årets Eurovision Song Contest) spelas i en viktig scen i Lucas och Edwins kärlekshistoria i holländska såpan Goede Tijden, Slechte Tijden. Det är en låt som när den kom lyckades sammanfattade mitt eget livs viktigaste kärlekshistoria.
Martin G: »Anywhere the wind blows…« – signaturmelodin till Tropical Heat. Eller? Nä. Kan inte svara, för svårt.
Emma: Är ingen unik snöflinga när jag säger detta, men: In the Air Tonight från Miami Vice-piloten. Och det räknas kanske inte som ett musikögonblick i en teveserie, men jag kan fortfarande få rysningar när jag tänker på första gången jag såg musikvideorna till Smells Like Teen Spirit och Alive i Kosmopol.
Caroline: Det finns en oerhört vacker scen i Freaks and Geeks där Sam bjuder upp Cindy som han spanat på i en evighet till Come sail away med Styx som spelas på skoldansen. Han bjuder upp i tron om att de ska dansa tryckare men så byter låten totalt skepnad och blir till en rockdänga och den förvånade och ganska skrämda Sam blir tvungen att dansa loss...vilket går utmärkt! Gud, jag blir varm och glad bara jag tänker på den scenen. Och hur en liknande fast helt motsatt grej hände mig när jag gick i gymnasiet. Jag bjöd upp den snygga killen Alex till Everything I do...med Bryan Adams. I sticket, med gitarrsolot, trodde han låten var slut, tackade för sig och gick.
Ida: 1. I Buffy's musikalavsnitt Once more with feeling när Anya avbryter allas myssjungande i I've got a theory med att freaka ut och sjunga om sin kaninskräck »why do they need such good eyesight for anyway!?« 2. När Dawn kommer in på kontoret och kysser Tim till tonerna av Yazoo's Only You i The Office's julspecial. Aj hjärtat!
Anna-Karin: När »The Hero of Canton« börjar sjungas i Firefly.
Tobias: Den återkommande användningen av Make Your Own Kind of Music med Mama Cass i Lost.
Per: George Costanzas telefonsvararmeddelande – baserat på ledmotivet från en av mina barndomsfavoritserier Titta han flyger! – från avsnittet The Susie (säsong åtta). Har haft den på hjärnan i cirka tio år.
Lisa: Det har funnits bättre ögonblick, men något som verkligen fastnade hos mig var när Ryan hittade Marissa utslagen i en gränd i Mexiko och bär henne i sina armar medan Summer begraver ansiktet i Seths underbara lilla bringa till tonerna av Mazzy Stars spöklika Into Dust. Säga vad man vill om The OC, men när jag var 18 var det allt. Måste ju även nämna Mr G:s musikal i Summer Heights High. Då särskilt numret »Naughty Girl« där en nyligen avliden elev, erhm, hedras... »My name is Jessica, some kids call me a slut. And I've a dirty habit for ecstasy-e-e-e-e-e«. Så fel, så bra.
Jimmy: Well, jag måste säga allt i Sopranos. Finns väl ingen annan serie som bjudit på så fantastiska musikögonblick? Som när Tony sitter i trädgården med en fet cigarr, en Ak47 och spanar efter björnen till tonerna av Emmylou Harris Heaven Only Knows. Eller när han retar upp Janice på den där middagen och The Kinks I’m Not Everybody Else börjar spelas. Dessutom synkat med eftertexterna. Det är detaljerna som gör det. Måste även säga Max Richters musik i The Leftovers. Måste väl vara den bästa specialskrivna musiken som gjorts till en tv-serie?
Stefan: Det första jag kommer att tänka på är när hela Polyphonic Spree dyker upp i sjuksalen i Scrubs. Det andra är lite överkurs för oss nördar, nämligen när skummisfirman i första säsongen av 24 heter McLennen-Forster, vilket är en liten vink till låtskrivarparet i The Go-Betweens; Grant McLennan och Robert Forster.
Daniel: Jag återkommer till Lost igen, och säger som Tobias – användandet av Make your own kind of music av Mama Cass, och då så klart särskilt öppningsscenen i säsong två när vi får se Desmond göra sig redo för en ny dag och halvvägs in i låten när uppspelningen avbryts av en explosion snart förstår att han bor nere i The hatch.
Sara: Musikläggningen i Twin Peaks är ju genomgående genial, svår att utelämna här. Eftersom alla andra nämner Brothers in Arms från The West Wing säger jag i stället Yo-Yo Mas Bachspel. I övrigt vill jag slå ett slag för en serie som levde på sköna musikögonblick: Ally McBeal. Robert Downey Jr som sjunger River, alla Barry White-stunder med Peter MacNicol, Josh Grobans stora genombrott... Sen är jag ju larvigt svag för talangtävlingsauditions. Och Sarah Silvermans I'm fucking Matt Damon borde få någon typ av hedersomnämnande.
Sommartittarna återkommer sommaren ut på TVdags, varje dag kl 10.