Ligue 1: Ea Guingamp–Olympique Marseille (TV4 Sport kl 17)
Man kan diskutera om »el loco« egentligen är ett så bra smeknamn på Marcelo Bielsa, egentligen är han ju bara extremt noggrann och konsekvent, men visst finns det något närmast maniskt i hans sätt att förbereda sig och sina spelare och lag. Något speciellt i de ingående videoanalyserna, de oväntade träningsmetoderna, de evighetslånga demokratiska presskonferenserna och de ibland rätt udda spelsystemen. Alla minns Anders Svenssons frisparksmål mot Bielsas Argentina i VM 2002, men de flesta minns kanske inte att Bielsa ställde upp sitt lag i ett slags sned 3-4-3-uppställning med bara en naturlig ytter och en Ariel Ortega i fri roll att röra sig inåt.
Bielsa går alltid sin egen väg och om han får spelarna med sig, om de tror på hans idé, kan han ta dem nästan hur långt som helst.
Bielsa går alltid sin egen väg och om han får spelarna med sig, om de tror på hans idé, kan han ta dem nästan hur långt som helst. Se bara vad argentinaren gjorde med Athletic Bilbao. Ett halvanonymt mittenlag i La Liga som Bielsa tog till en nivå där det kunde slå Manchester United (och världen med häpnad). När han vill det, när han får sitt vansinniga press- och markeringsspel, att stämma, är Bielsa det där som Pep Guardiola brukar kalla honom. Världens bästa tränare. Han är definitivt den mest underhållande i alla fall.
Och nu ska alltså »el loco« ta hand om den europeiska kontinentens mest galna klubb. Visst, i den moderna fotbollens allt mer förvridna verklighet är klubbarna många som kan göra anspråk på titeln, men då handlar det om excentriska eller bara vulgärkapitalistiskt historielösa ägare som gör knäppa grejer i nuet. Olympique Marseille var maaaad långt innan Cardiffs Vincent Tan ens visste var Wales låg.
Förra veckan, i första omgången, inledde det Bielsa-ledda l'OM med en 3-3-match mot Bastia. Så klart. Jag räknar kallt med något liknande denna vecka. Och jag kommer njuta av varenda sekund.
Premier League: Everton–Arsenal (Viasat Fotboll kl 18:30)
En mittbacksbackup måste köpas in. Möjligen också en mer hårdför och fysisk defensiv defensiv mittfältare än fine, men smånätta, Mikel Arteta. Annars ser Arsenal mer komplett ut än på många år: med både bredd och topp i truppen, en väl inkörd spelmodell och en ny fystränare som förhoppningsvis ska få ordning på alla de skador som brukar sabba allt framåt jul.
Everton, som snubblade lite i premiären med bara ett oavgjort resultat mot nykomlingen Leicester, blir ett första vettigt prov på om Arsenal verkligen ska kunna utmana om titeln i år.
Champions Hockey League: IK Sönderjyske–Skellefteå AIK (SVT2 kl 17)
Drömmen om en hockeymotsvarighet till fotbollens (och handbollens för den delen) Champions League är äldre än flera av spelarna i Skellefteås lag. Ändå verkar den aldrig riktigt få fäste, hur man än döper och förpackar om turneringen så varierar de europeiska ligorna för mycket i kvalitet och de bästa spelarna återfinns hur som helst på andra sidan Atlanten.
Nu blir de här matcherna mest ett bra sätt att läsa av hur de svenska lagen ligger till inför Elitserien. Inte minst de senaste årens dominanter i SAIK.
Bundesliga: Borussia Dortmund–Bayer Leverkusen (Eurosport kl 18:30)
Bundesligapremiär och toppmöte direkt mellan förra årets två och fyra. Dortmund kan omöjligt vara lika skadedrabbat som förra året och ska förhoppningsvis kunna ta upp kampen med Bayern München igen (segern i tyska supercupen mot fjolårsmästarna vittnade om det om inte annat). Bundesliga behöver utmanare.