När The Voice Kids Australia började hade jag blandade känslor. Är det försvarbart att kasta in barn mellan 8 och 14 år i ett sammanhang med så mycket press och stress? Visst, barn vinner regelbundet Got Talent-versioner världen över, men jag har svårt för att barn ska tävla på vuxna villkor. Som jag undrade då: hur ska en åttaåring klara av publiktrycket, pressen och sina egna nerver? Svaret, nu när finalen är avklarad, är att programmet gjorde allt för att kidsen skulle känna att det var en kul upplevelse snarare än en tävling.
Allt från att ingen röstades ut av publiken till att det alltid var två som fick nej i stället för en gjorde det hela snällare. Det var en produktion som styrdes rätt och där de utmärkta Mel B, rocktvillingarna Joel och Benji Madden samt Delta Goodrem hela tiden lade sig på rätt nivå. Alltid omtänksamma, men inte för mjäkiga. Att finalen inte kördes live, utan förinspelades med tre olika vinnarslut (och där den som vann var det som senare sändes), visar att de från början till slut hade en genomtänkt plan. Så här i efterhand är det bara att konstatera att den fungerande. Kvar är dock frågan om det över huvud taget är någon idé att barn startar sångkarriärer innan de ens har hunnit finna sig själva.
I övrigt denna vecka körde The X Factor Australia igång sina liveshower, America's Got Talent fortsatte med sina kvartsfinaler och Rising Star startade med sina.
The X Factor Australia
Dean Ray: Sympathy for the Devil
Han har x-faktorn, det där speciella som gör någon till en potentiell superstjärna. Jag tror nyckeln till att det ska bli verklighet är att även visa upp mer sårbara och ödmjuka sidor framöver.
Reigan Derry: Unconditionally
Jag visste inte hur Reigan skulle kunna ges en tydligare identitet, men det här var ett strålande val. Att ge henne en lite hippie-Emmelie-De-Forest-stil. Dessutom en skitsnygg show som visar det höga produktionsvärde The X Factor alltid har.
Rochelle Pitt: History Repeating
Ett alldeles lysande låtval inte bara för att den passar Rochelles röst utan främst för att den känns modernt retro. Hon måste överraska för att kännas relevant. Dock lät de höga tonerna riktigt illa.
XOX: Braveheart
Denna är en utmärkt lansering av den som ett popband. Modernt och coolt. Dock blir det dålig kopia-varning så fort jag tänker på Neon Jungle, som gör originalet, och är en av 2010-talets mest spännande nya popgrupper. De har en air av naturlig och avslappnad coolhet som XOX inte är i närheten av än.
De två var i botten:
Adrien Nookadu: Stupid Love
Trill: I Will Never Let You Down (Åkte ut. Inte så konstigt då de inte lyckades vara så precisa i tonerna och utstrålningen som de behövde vara.)
The Voice Kids Australia
Delad 2:a: Maddison: Fighter
Maddison sjunger alldeles utmärkt, har utstrålning och inlevelse, men samtidigt visar hon den unga åldern i att hon plötsligt har anammat Christina Aguileras röstmanér. Originaliteten saknas.
Delad 2:a: Bella: Let It Go
Bella ar tveklöst en grymt bra röst och är imponerande tonsäker. Hon kommer att kunna bli en strålande musikalartist.
1:a: Alexa: Colours Of The Wind
Alexa är egentligen än sämre teknisk sångerska än Maddison och Bella, men hon har en charm som de saknar. Jag tror det är att hon inte försöker vara vuxnare än hon faktiskt är. Så jag fick rätt i min gissning förra veckan att hon skulle vinna över tittarna.
Och vinnarögonblicket:
Rising Star
Audrey Kate Geiger: New York State of Mind
Audrey-Kate är tio gånger bättre än de flesta av sina konkurrenter i tävlingen. Hon ar ett eget uttryck. Dock känns hon inte färdig på långa vägar. Hon lär dock bli en av finalisterna.
Jesse Kinch: Money (That's What I Want)
Jesse har från början var tävlingens mest självklara talang, och tyvärr en av ytterst få över huvud taget. Men ar fortfarande samma invändning som tidigare att han måste göra mer dynamiska framträdanden och inte gå all in från början.
America's Got Talent
Sons of Serendip
Åh älskar deras version av Chris Isaaks klassiker. Fantastiskt fint med harpan och hela den klassisk musikaliska inramningen. En av mina nya favoriter.
Blue Journey
Skuggteater-delen med dans är gjord många gånger förut, men inte på det här sättet. Så vackert, så kreativt, så subtilt berättande.
Christian Stoinev
Det här är en ytterst charmig show där en hund används på ett sätt som känns nytt och kul. Dock behöver svårighetsgraden höjas ett snäpp för att nå finalen. Då kan de vinna.
De gick också vidare: