Det börjar dra ihop sig i midseason-dramaserierna och på flera håll – från The Honourable Woman och Utopia till Tyrant – var det rejält nervigt i veckan. Men inget är i närheten av dramatiken och storheten i Rectify (Sundance TV). Det som händer där nu är närmast outhärdligt spännande i all lågintensitet. Inte hann vi mer än andas ut efter att Ted Jr kungjorde sin »minnesförlust«, och visade sociopat-senator Foulkes på dörren, förrän Foulkes bara slog in en annan dörr och, oberoende av det, ett långt större hot mot Daniel uppenbarade sig. Även långt större än plea-deal-fällan:
Daniel på cykeltur på sin gamla tonårshoj.
Så oskyldigt, så naivt, så dumt… en cykeltur som landade hemma hos Trey, som inte trodde sina ögon och öron när han plötsligt fick en jättechans att snärja Daniel. Utan att ens behöva anstränga sig. Deras roadtrip hem till George – vars självmord ingen känner till sedan Trey dumpade kroppen i floden redan i första avsnittet av första säsongen – var det sorgligaste, mest frustrerande tvåmannaknarkpartyt som någonsin visats på tv.
Trey möttes av sin lilla dotter och sa, fortfarande halvhög och med spår av spya på hakan: »Tänker du dig att du ska bli gift när du blir stor? Fråga då aldrig en man var han har varit.«
Vårt hopp ställs nu till sheriff Carl. Alltjämt Foulkes springpojke men med alltmer av en egen integritet och agenda. Han lär ju hitta Daniels lapp på väggen hemma hos George i nästa avsnitt – men har nu också fått reda på att George hade något att berätta redan för 19 år sedan…
Serien är som helhet den emotionellt rikaste på tv just nu – från den fördjupande skildringen av mamma Janets äktenskap med Ted Sr, till känslohärvan mellan Ted Jr, Tawney och Daniel – men Treys skruvade ondska kittlar mest. Min förfäran peakade när Trey kom hem från Georges övergivna hus, möttes av sin lilla dotter som frågade var han varit, och han – fortfarande halvhög och med spår av en spya på hakan – svarade: »Tänker du dig att du ska bli gift när du blir stor? Fråga då aldrig en man var han har varit.«
Sen måste jag nämna tonårsonen i Holden-hushållet, Jared! Som jag kände för honom när han kom hem, plockade ur sina iPhone-lurar, och hamnade rakt i plea-deal-dramat… han försöker leva sitt vanliga liv samtidigt som han älskar att ha fått en vuxen halvbrorsa att lära känna, men hamnar ändå utanför och vet inte hur han ska hantera Daniels problem, om det överhuvudtaget är upp till honom att hantera något…
Men om vi snackar brorsa med problem att hantera finns inget som slår Bassam »Barry« Al-Fayeeds trubbel med sin diktatorbrorsa i Howard Gordons och Gideon Raffs bespottade Tyrant (FX). Som jag faktiskt gillar som fan, trots alla stereotyper och trots låtsas-arabiskan (engelska med trögflytande brytning). Ja, jag gillar till och med att de pratar denna konstiga engelska i detta hittepå-Mellanöstern-land, det ger en skön teatral känsla inte minst till den israel-arabiske Ashraf Barhoms rollinsats som djupt uppväxtskadad, djupt våldsam president. Det funkade i Jag, Claudius och det funkar faktiskt här med – i alla fall nu när det blodiga maktintrigerandet nått höjden av mord, svek och hopplöshet. Tyrant är, om inte annat, min roligaste guilty pleasure i år!
Låt mig också avsluta med att säga att You're the Worst (FX) av förre Weeds-författaren Stephen Falk är sommarens stora nya fynd. En FX-dramedy som är hårt sexig, svårt blasfemisk och har en svinsnabb och sjukt cynisk dialog som tvingar mig att se avsnitten två gånger på raken för att hinna med. Skriver mer om den nästa vecka.