Carlito Brigante (Al Pacino) har fått 30 år i finkan men kommer ut efter blott fem, eftersom hans advokat (Sean Penn) lyckats gräva fram en teknikalitet som gör domen ogiltig. Carlito återvänder till sina gamla hoods i Spanish Harlem i New York, fast besluten att lämna brottets bana. Men som alla skurkar i alla gangsterfilmer får han det knepigt att gå legit. Carlito blir delägare i en nattklubb där diverse coola katter hänger om nätterna, och snabbt är han tillbaka i smeten.
De Palma-bjussar på visuellt godis som en lång och välklippt shootout på Grand Central Station, där han visar hur kul man kan ha med steadicam och rulltrappor.
Carlito's Way från 1993, efter ett par 1970-talsromaner av Edwin Torres, är ett saftigt kriminaldrama som Pacino hade varit sugen på ända sedan han mötte Torres under inspelningen av Serpico i New York. De Palma var först tveksam att ta sig an regijobbet eftersom han redan gjort Scarface, en annan Pacinorulle om spansktalande skurkar, men han besinnade sig lyckligtvis. Och filmerna är inte särskilt lika varandra; jämfört med den flamboyanta, nerviga, kokainstinna gangsteroperan Scarface är Carlito's Way en mer återhållen film, med en lite mer mellow huvudroll som passar den då drygt 50-årige Pacino helt perfekt. (Det här var under hans gyllene 1990-tal med filmer som Heat, Donnie Brasco och The Insider runt hörnet, innan hans cv skulle haverera totalt under en räcka usla polisfilmer och Pacinos frisyr skulle bli mer intressant än hans filmer.)
Carlito's Way rör sig på sjaviga bakgator och glittriga nattklubbslounger och Brian De Palma ror hem allt med sedvanligt säker hand. En rakt berättad och med De Palma-mått mätt lugn film, men han bjussar såklart på en hel del visuellt godis ändå, som en lång och välklippt shootout på Grand Central Station, där De Palma visar hur kul man kan ha med steadicam och rulltrappor. Och så gav han min birollsfavorit James Rebhorn en av hans bästa gubbar, den nästan maniskt rättrådige åklagaren Norwalk som idogt försöker sätta dit streetsmarte Carlito bakom lås och bom igen.
Och så har filmen Sean Penn, i en av sina bästa och mest atypiska roller. Hans Dave Kleinfeld är en sleazig och superkorrupt advokat med smak för kola, horor och breda slipsar. Kleinfeld som först räddar sin polare Carlito men senare hotar att dra ner honom i det totala fördärvet när excesserna tar överhanden. Penn rakade hårfästet och permanentade resten av håret för att få till en riktigt fluffig jewfro och landade därmed en av filmhistoriens mest underhållande transformationer, från en av universums snyggaste karlar till en svettig, liderlig och helt samvetslös fifflare.