Såg nyss veckans avsnitt av Allsång på Skansen. Ett program som jag normalt inte tittar på, eftersom jag har mycket svårt för konceptet allsång. Men när Alcazar och Ola Salo och Weeping Willows och Conchita Wurst står på en och samma scen – då tittar jag
Jag vet att det är svårt för många att förstå, men Alcazar är ett band (eller en grupp om ni så vill) som har betytt så ofantligt mycket för min personliga utveckling. Detsamma gäller naturligtvis The Ark, vilket antagligen några fler förstår lite mer. Och Conchita Wurst är åtminstone för mig en fantastisk symbol, som ger mig så mycket hopp. Att se dessa artister på en och samma scen på bästa sändningstid i ett av Sveriges största tv-program, det fick mitt hjärta att svämma över av kärlek. Till artisterna, till SVT, till Pride och till alla fantastiska personer runtom i det här landet som ser det som en självklarhet att alla människor ska få vara sig själva. På alla sätt.
Hela poängen med Prideparaden är att för en gångs skull få utrymmet att s-l-i-p-p-a identifiera sig med någon av de givna och förlegade roller som vårt så konstruerade samhälle är uppbyggt kring, och i stället bara få vara sig själv.
Det är alltså Pridevecka i Stockholm den här veckan, om någon missat det. (Och det är Pridevecka i Malmö nästa vecka, obs!) Det innebär att det den här veckan kommer att strömma in mängder av kritiska artiklar, både välmenande och ovälmenande, som ifrågasätter Prides existens och funktion. Det är bra. Det är en diskussion som måste föras, ty det är först den dagen då vi tar Pridefestivalernas varande för givet som de faktiskt inte behövs längre.
För Pride behövs. Tro inget annat. När SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand kritiserade Livgardets beslut att gå med i Prideparaden med motiveringen att »de allra flesta inte kan identifiera sig med Pride« så illustrerar han ironiskt nog samtidigt hela poängen med själva paraden. Det handlar nämligen om att för en gångs skull få utrymmet att s-l-i-p-p-a identifiera sig med någon av de givna och förlegade roller som vårt så konstruerade samhälle är uppbyggt kring, och i stället bara få vara sig själv. I all sin brokighet.
På samma sätt som artister som Alcazar, The Ark och Conchita Wurst varit så betydelsefulla för mig i mitt famlande efter mig själv, på samma sätt betyder Pride så obeskrivligt mycket för så många människors möjlighet att bli trygga – i sig själva och i världen.
Så Pride behövs. Idag, i morgon och i övermorgon. Det var bara det. Kärlek.
Veckans avsnitt av Allsång på Skansen finns kvar på SVT Play till den 11 september.