
I sommarhettan börjar suget efter tv-hösten att krypa sig på. Christina Kennedy och Linus Fremin botaniserar bland trailers och upptäcker en oroande trend.
Christina: Vad är det som händer med nya trailers? Har sett flera exempel på att man helt enkelt ger bort plotten för pilotavsnittet (varning för NBC-dramatrailers nedan!) redan där, vilket ju gör själva premiärtittandet relativt ointressant. Vad kan tanken med detta vara?
Linus: Jag tror att det beror på att tv-kanalerna är nerviga som satan och tror att genom att dela med sig så mycket som möjligt så ska folk bli mer intresserade och förstå seriens selling point bättre. Men det får ju totalt motsatt effekt. Jag håller helt med dig om att det känns skittrist att kolla på premiäravsnittet då alla twists and turns redan är avslöjade. En del av nöjet med en ny serie är ju att bli överraskad så att en verkligen längtar till nästa avsnitt.
Christina: Kan vi prata om hur fruktansvärt cheesy trailern till State of Affairs ser ut? Detta kan bli det värsta »kvinno«-riktade spektaklet i höst. Katherine Heigl spelar nåt slags jag-sätter-ihop-en-viktig-pärm-till-presidenten-varje-dag-person i Vita Huset och jag vrider mig som en mask när jag tittar. (Jag tyckte iofs väldigt illa om Scandal initialt och har kovänt. Men det är ju ett verk av Shonda Rhimes, så ej jämförbart med detta).
Linus: Jag älskar Alfre Woodard som spelar den, vad jag vet, första svarta kvinnliga amerikanska presidenten någonsin på tv, men trailern får serien att framstå som en enda stor klyscha. Alla beståndsdelar har jag sett i andra serier och filmer. Det här att den kvinnliga hjälten ska söka hämnd för sin älskares död har ju gjorts hundra miljoner gånger. Och betydligt bättre. Ta bara den genialt underhållande serien Alias där Jennifer Garners huvudkaraktär till en början också vill hämnas sin fästmans död. Jag tror inte att State of Affairs kommer att komma i närheten av Alias briljans. Jag tror snarare att den kommer att bli ett magplask på grund av sin brist på nya idéer (att döma av trailern åtminstone) och den märkliga illvilja som finns mot Katherine Heigl i Hollywood (varför kallas förresten alltid kvinnor som ställer krav och gör sin röst hörd för »obekväma«?). Apropå Shonda Rhimes så ser ju hennes kommande serie How to Get Away with Murder med den strålande Viola Davis i huvudrollen betydligt bättre ut än State of Affairs...
Christina: Håller med om att den ser lovande ut. Härligt att se att ABC fortsätter satsa på serier med icke-vit kvinna i huvudrollen. Davis i rollen som övertygande juristprofessor och mentor för unga studenter tycks helt rätt. Gillar även (lite motvilligt för föräldrainslagen känns rätt klyschiga) Debra Messings nya försök på NBC. Har alltid gillat henne som komedienne, och här verkar man växla rätt skönt mellan humor och deckarberättelse.
Linus: Ja, jag diggar Debra Messing också! Nu avskyr jag hennes genombrottsserie Will & Grace, men har alltid gillat henne. The Mysteries of Laura känns, som du påpekar, lite singelmorsa-balanserar-jobb-och-barn-klyschig. Jag är inte särskilt förtjust i jobbiga barn, varken på tv eller i verkligheten… Jag är däremot en sucker för kvinnodrivna serier och det är verkligen många lovande sådana bland höstens nykomlingar. Jag är till exempel pepp på Red Band Society då jag älskar Octavia Spencer. Jag hade hellre sett henne i rebooten av Murder, She Wrote, men det här duger fint det också. Hon verkar ha fått en ganska familjär, men intressant, roll som bossy sjuksyrra på en avdelning för sjuka barn. Risken är dock stor att det blir lite för mycket »stackars barn som är sjuka«-melodrama av det hela, men jag är ändå hoppfull då den ser välgjord ut, vilket inte är förvånande då Steven Spielberg är en av producenterna.
Christina: Ser lovande ut! Vad säger du om Bad Judge då? Så har vi betat av allt som har koppling till Shondaland i höst… Det är alltså Kate Walsh (Private Practice, Grey’s Anatomy) som gör huvudrollen i en ny rättegångshistoria, signerad Will Ferrell och Adam McKay. Jag gillar Walsh otroligt mycket, särskilt när hon får vara lite fri och inte så tillrättalagd. Men jag brukar aldrig gilla humorserier när det väl kommer till kritan, så vi får se.
Linus: Nja, Bad Judge känns så där. Det här att en stökig och hårt festande typ får en unge på halsen som ska lära den om ansvar och mognad och så vidare känns så gjort. Fast oftast är det ju en snubbe som är slarvern, som i About a Boy till exempel, så känns lite kul att det är en kvinna som får den typen av roll för en gångs skull. Jag diggar också Kate Walsh, men av någon anledning känns det som att hon inte riktigt passar i rollen. Fast kanske gör det att det hela bir lite intressant ändå. Återigen så är ett tema bland höstens nykomlingar att det är många spännande kvinnoroller. Madam Secretary till exempel, där Téa Leoni spelar en nybliven amerikansk utrikesminister, tycker jag ser väldigt intressant ut. Jag får lite väl starka vibbar av Commander in Chief, du vet den där serien för ett antal år sedan där Geena Davis spelade USA:s president, då det handlar om en kvinna som inte är »som alla andra politiker” och använder «okonventionella metoder” och så vidare. Det här lite för övertydliga i att det är annorlunda för att det är en kvinna vid rodret. Men den ser proffsig ut, så jag hoppas den levererar.
Christina: Åh jag älskar känslan som Téa Leoni ger mig i trailern! (Återigen helt sjukt lång trailer, där i princip hela avsnittet tycks sammanfattas, morr…) Men lite oschysst att jämföra den med Commander in Chief (typisk serie där kvinnliga skådespelare vaknar i full sminkning), detta verkar mycket mer lovande.