Cilla Jackert är författare och manusförfattare som bland annat har skrivit manus till Spung, Molanders och Håkan Hellström-filmen Känn ingen sorg. Har precis skrivit barnboken Vi ses i Obsan som kommer ut i september. Skriver även på en ny dramaserie till SVT.
Mina tidigaste tv-minnen är programmen jag inte fick se. Som Raskens, för att han fick kallbrand. I mitt huvud spelades upp scener som var hundra gånger värre än det som verkligen visades. Ta lärdom av det, föräldrar.
Vad är bäst på tv just nu?
Jag har förstått att Louie säsong 4 inte alls varit lika omtyckt som tidigare säsonger. Kanske ligger det något i det, men jag anser ändå att han håller en helt egen klass. När jag tittar på en serie vill jag inte se bygget bakom. Jag vill föreställa mig ett writers room där författarna sitter och skrockar nöjt åt sina egna listigheter. Louie är oförutsägbar utan att bli obegriplig eller oförutsägbar bara för att vara oförutsägbar. Mycket imponerande. Och modigt. Allra bäst blir det dock när han berättar om relationen till döttrarna. Jag vill se mycket mer av den.
Ja, och så måste jag säga Mad Men. Det är väldigt sällan jag följer en serie till slut. Det finns det där jump the shark-ögonblicket i de flesta serier – som inte behöver vara så dramatiska som att hopp på en haj, förstås – som gör att jag tappar intresset. Det är bara ett fåtal serier jag följt till sista episoden. Mad Men kommer att vara en av dem. Det blir sorgligt när den försvinner. Den är absolut med på på min topp tio-lista bästa tv-serier någonsin. Om man nu måste ha en sådan. Och det måste man väl här på TVdags.
Vilken är den bästa tv-serien någonsin?
Hopplös fråga… men okej då. Om man ser ur ett manusperspektiv: Sopranos. En solid grund, en tydlig premiss, genomarbetade karaktärer men ett fritt och utmanande berättande som töjde alla gränser för vad man »får« göra. David Chase skapande något nytt, tog modiga beslut, höll sin vision och lyckades behålla farten hela vägen in i mål. En av få hyfsat moderna serier som jag faktiskt valt att se om.
Dock: ingen serie har så stor plats i mitt hjärta som Thirtysomething. Tätt följd av This Life. Drama är min genre.
Har du någon tv-serie som du är »ensam om att förstå på rätt sätt«?
Kanske Felicity? Jag har ingen aning om jag är »ensam om att förstå« den, men det är ingen som relaterar till den i dag. Nu är jag i och för sig svag för välgjord amerikansk ungdomsdramatik (utan övernaturliga inslag). Första avsnittet har ett manus som borde användas i utbildningssammanhang. Så välskrivet är det. Dessutom är amerikaner inte rädda för sentimentalitet. Det gillar jag.
Vem är din favoritskådespelare?
Jag har alltid varit väldigt förtjust i Max von Sydow.
Vilken är din favoritrollfigur?
Men herregud… Det finns ju så många att välja på. Alla i This Life! Och Charles Ryder i en Förlorad värld. Hawkeye i MASH. Och Joyce Davenport I Hill Street Blues. Adriana La Cerva I Sopranos. Crazy Eyes i OITNB. Brenda Chenowith i Six feet under. Stringer Bell i The Wire. Niles Crane i Frasier. Liz Lemon i 30 Rock. Karen Walken i Will och Grace. Karlsson på Taket. Patsy i Absolutely Fabulous. Josh Lyman i West Wing. Tami Tyler i Friday Night Lights. Nej vänta; alla karaktärer i Friday Night Lights. Bernard i Black Books. Fleischman i Northern Exposure. Tristan Farnon i I vår herres hage och massa massa andra som jag glömt för jag har dåligt minne plus är på semester.
Men den karaktär som jag identifierat mig mest med är Hope i Thirtysomething. När Michael, hennes man, nästan var otrogen blev jag i själen kränkt. Hur kunde han göra så mot oss? Dessvärre är Hope ganska beskäftig och besserwissrig. Men det får jag väl leva med. Jag kommer alltid att vara lojal med henne. När jag var liten så identifierade jag mig mest med Pippis Långstrumps kompis Annika. Jämför man med henne än Hope ändå ett steg framåt på festlighetsskalan.
Vilket är ditt första tv-minne?
Programmen som jag inte fick se. Jag fick inte se Utvandrarna för att en flicka åt så mycket gröt så att hennes mage sprängdes och jag fick inte se Raskens för Raskens fick kallbrand. I mitt huvud spelades upp scener som var hundra gånger värre än det som verkligen visades. Ta lärdom av det, föräldrar. Om ni anser att era barn inte ska få se vissa program för de är för obehagliga, berätta inte i detalj varför.
Har du någon favoritscen?
Slutscenen i Sopranos.
Det bästa musikögonblicket i en tv-serie?
Här blir det nog en annan favorit. My So-called life. Det är fint när Rickie och Delia dansar till What is Love av Haddaway på skolfesten. Men egentligen tycker jag ännu mer om när Jordan Catalano äntligen tar Angelas hand i skolkorridoren. Musik: Late Night med Buffalo Tom. Så mycket känslor i en och samma scen.
Vilken tv-series ledmotiv skulle du ha som mobilsignal?
Thirtysomething.
Vem var din första tv-förälskelse?
Alan Alda som Hawkeye. Alan Alda är fortfarande en av mina största förälskelser. Vad jag vet är han den enda som vunnit Emmy för skådespeleri, manus och regi. Det är möjligt att det finns någon mer nu, men jag tänker inte kolla (se ovan: är på semester). Dessutom är han en fin man. Den som vet något annat, bör inte berätta det för mig för jag är inte intresserad.
Vem är din senaste tv-förälskelse?
Lika bra att erkänna: Don Draper.
Vilket tv-program skulle du vilja vara?
Någon puttrig tv-serie som utspelas i Connecticut, där jag befinner mig just nu och aldrig vill lämna. Det blir väl Gilmore Girls då.
Vilka tv-program återvänder du till?
Jag har sett En förlorad värld fler gånger än jag vill erkänna. Jeremy irons VO i början av första avsnittet är det vackraste jag vet (i tv-dramasammanhang): »Here at the age of 39, I began to grow old…«. Ack, nu måste jag se om allting igen.
Vilka tv-serier tycker du är överskattade?
Jag har tjatat mig blå om hur jag tycker att både Homeland och Downton Abbey är fruktansvärt överskattade. Så nu tar jag fram ytterligare ett exempel som dessutom är en riktig gullegris i tv-sammanhang: Breaking Bad. Jag har sett alla avsnitt, vilket jag sällan gör, men bestod inte allt för många säsonger av skalliga gubbar i beige jackor som stod och fräste åt varandra i en öken? Och så en hispig Jesse på det? Och sen kokades lite meth och så var det tillbaka till öken för att fräsa lite åt en annan skallig man i beige jacka? Och sista avsnittet gillade jag inte alls. Bra förstasäsong dock.
Sommartittarna återkommer sommaren ut på TVdags, varje dag kl 10.