Criterion-utgåvan av Bottle Rocket är en av deras läckraste, med ett tecknat omslag i illrosa och ljusgrönt och ett fint häfte i patenterat handskriven Wes Anderson-stil. Det känns symboliskt för just Bottle Rocket, som är en sådan film där tanken på och förväntan inför att se den faktiskt är härligare än själva titten.
Med hela Wes Andersons senare portfolio i skallen finns det såklart många frön att peta i, många teman som skulle återkomma.
Andersons debut från 1996, baserad på en kortfilm han gjorde ett par år tidigare, är en charmig historia om tre kompisar som försöker sig på en bana som inbrottstjuvar, med blandat resultat. Ingen märkvärdig film, men ser man den med hela Wes Andersons senare portfolio i skallen finns det såklart många frön att peta i, många teman som skulle återkomma: Owen och Luke Wilson i huvudrollerna, lätt misslyckade manpojkar med stora drömmar som går bortom deras kompetensnivå, stiliserade och tablåartade bilder, och den indiske farbrorn Kumar i en biroll.
Wes Anderson hittade formen först i sin nästa film, mästerverket Rushmore, men Bottle Rocket räknas – jämte Sex, Lies and Videotapes och Pulp Fiction – som en av hörnpelarna i det sena 1900-talets bredare amerikanska indie-våg och är nödvändig kompletteringstittning för fansen.