Innehåller spoilers för Dominion säsong 1, episod 1 och 2
Det finns två spår inom ängla-genren. Antingen oväntat macho, med brinnande himlakrig, eller romantisk, där ängeln nedstiger till jorden för att förälska sig i vanlig kvinna, som i drömska filmföregångaren Himmel över Berlin och dess amerikanska kopia City of Angels, där ängla-Nicholas Cage blir förälskad i mänskliga och älskliga Meg Ryan. Mycket fett på linsen eller mycket mörka undertoner.
Änglar är könlösa i mytologin – skärvor av Gud – men i film och kultur är änglar en manlig affär. Undantagen verkar vara Tilda Swintons ljuvliga Gabriel i Constantine och Emma Thompson som ängeln America i Angels in America. Vill man fylla sin tid med att se på ängelfilm finns en del att hämta. Det mesta är ganska dåligt och hamlar ofta i det som jag brukar kalla för antikristfällan – konflikten blir så stor att den aldrig kan toppas av något, det är armageddon-eller-inget. Det svåra med att avhandla armageddon i film 1 eller säsong 1 är att man måste toppa det till uppföljaren, men med vad? En armageddon till?
Dominion är som många muskelserier helt inriktad på männens berättelse och det märks i världsbygget. Det postapokalyptiska USA är skrämmande patriarkalt, med kvinnor som handelsvaror och sexobjekt.
Men antikristfällan (som jag skrivit mer om här) avskräcker inte Hollywood. Igår sände Syfy andra avsnittet av änglamuskelserien Dominion. En tv-serie baserad på filmen Legion, med Paul Bettany som muskelstinna ängeln Michael (seriöst, ge karln en vettig roll nu) som i sin tur verkar vara baserad på, eller i alla fall starkt influerad av, filmen The Prophecy från1995, där Christopher Walken sitter uppflugen på saker och sniffar otäckt i luften som ärkeängeln Gabriel, och där Viggo Mortensen spelar djävulen (vilket för mig var filmens stora behållning). Både The Prophecy och Legion tillhör machodelen av änglagenren – detsamma gäller Dominion.
I första avsnittet har apokalypsen i stort sett redan skett. Gud har försvunnit och änglarnas horder har tagit sig ned på jorden för att utradera hans skapelse en gång för alla. Mänsklighetens sista spillra har förskansat sig i några få städer. I det som en gång var Las Vegas, nu kallat Vega, finns ärkeängeln Mikael som stadens och mänsklighetens beskyddare. Det är ett strikt hierarkiskt samhälle där man i stort sett föds in i en samhällsklass som man sedan inte kan lämna. Ur Guds frånfälle har en ny religion växt fram – väntan på en frälsare som ska ena mänskligheten. En typisk “chosen one”-story, alltså. Vår hjälte, Alex, är naturligtvis denna utvalde (verkligen ingen jättespoiler, det är helt uppenbart från minut ett), något han såklart inte alls gillar. Han ligger med Vegas ledares hårt hållna dotter, som också förlovas mot sin vilja med sonen till den Onde senatorn™, iskallt spelad av Buffy-favoriten Anthony Head. Drama uppstår. När Alex får reda på sin ödeslott sticker han från stan, men mest för att skydda de han älskar som nu blir måltavlor för de onda änglarna.
Överlag är Dominion som många muskelserier helt inriktad på männens berättelse och det märks i världsbygget. Det postapokalyptiska USA är skrämmande patriarkalt, med kvinnor som handelsvaror och sexobjekt. Eller det kanske bara var manusskrivandet som misslyckades? För en kvinnlig soldat glimtar till, även om hennes scen med vår huvudperson sker när hon byter om från duschen i omklädningsrummet och därför passande nog är naken. Den slipade kvinnliga senatorn är också händigt nog Mikaels älskarinna, vilket gör att hennes första scen porträtterar henne liggandes i en senusell ormgrop med en massa andra lättklädda kvinnor. Att man envisas att göra de i traditionen könlösa änglarna manligt kodade är väl ingen skräll, det känns som att målgruppen för Dominion är en manlig sådan, men i mina ögon är detta bara dåligt författande som drar ned seriens tittbarhet.
Dominion vill vara sexig som Spartacus, våldsam som Game of Thrones och lite läskig som The Walking Dead. Spartacus lyckades väl med att kombinera en hel massa naket och fortfarande ha karaktärer av båda kön som engagerade och gick att identifiera sg med, men om Dominion når dit återstår att se.
Är det något som är bra då? Nja, det finns viss potential, framför allt tycker jag om det faktum att änglaplotten har så många olika vägar att gå. För tillfället är Gabriel antagonisten, som avundsjukt hatar mänskligheten för att den tog plats framför änglarna i Guds hjärta. Men utvecklingsmöjligheter finns. Hittills har vi inte fått höra något om ett helvete och en eventuell Lucifer Morningstar. Vi kan också leka med tanken att Mikael byter sida eller att en ny ärkeängel tar plats på spelplanen. Det finns helt enkelt många vägar den här serien kan ta, trots det lite tröttsamma »chosen one«-spåret. Att storyn är öppen är alltid en bra grej tycker jag, så att arket kan hålla över fler säsonger.
Det är rätt pampig CGI och snygg estetik i serien, något som kan hålla mitt intresse uppe även om storyn har stora brister. Känslan är mörkt futuristiskt romarrike, vilket förstärker den mytiska stämningen som de stundtals lyckas bra med. Serien känns mer som fantasy än magisk realism.
Kristen mytologi saknar en trickster och att Satan får fylla den rollen, vara vår Loke – och är ofta den som till slut agerar för mänsklighetens bästa.
Jag stör mig på ett gäng saker – det främsta är att änglarna är så fula. De har inga egna kroppar, utan har tagit mänskliga kroppar, ett grepp vi sett i till exempel Supernatural. Men för mig är änglar överjordiska varelser som ska utstråla lika delar omänsklighet som obestämbar skönhet, de ska vara lite som onda Galadriel – alla ska älska dem och gå under i förtvivlan! Att man då väljer att göra dem till nånslags groteska demoniska zombiemonster blir bara kackigt. Inte heller Gabriel eller Mikael utstrålar den himmelska kraft som jag tycker Tilda Swinton gör så bra i Constantine.
Dominion behöver fokusera mer på änglarnas sex appeal än att klä av sina kvinnliga skådespelare. Jag kommer att fortsätta titta på Dominion, just för att jag minns hur dåligt Spartacus var de första avsnitten och hur bra det blev sen. Jag tror serien har potential att höja sig över sina änglazombies och kanske berätta något intressant om den urgamla kampen mellan mänsklighet och guddomlighet. Men så har jag alltid rätt så mycket tålamod med serier av den här sorten. Jag har haft fel förut.
Som avslutning, en sak jag tänkte på när jag inför den här texten såg om The Prophecy: att kristen mytologi saknar en trickster och att Satan får fylla den rollen. Satan får vara vår Loke, och är ofta den som till slut agerar för mänsklighetens bästa, trots att han traditionellt ska vara den ondaste av den onda. Det gör ju dock att det är djävulen vi gillar mest, till skillnad från de stela pompösa änglarna. Både Viggos Lucifer i The Prophecy och Peter Stormares version i Constantine är roliga och lite skruvade framställda. Jag hoppas de slänger in en liknande Lucifer i Dominion.
En annan liten detalj är att människornas stad (de goda, eller hur man vill se det) befinner sig i Las Vegas, och Gabriels onda änglar häckar i Boulder, Colorado. Det är exakt motsatt mot hur förhållandena är i Stephen Kings The Stand. Slump eller blinkning?
Dominion sänds på Syfy.