Film- och tv-uttrycket »Så dåligt att det blir bra« stämmer inte. Ingenting blir bra av att vara dåligt. Underhållande, däremot – tolerabelt, lättsamt; medial muzak för morgontrötta människor på väg till jobbet, kanske? Allt det stämmer in på Starz nya gangsta'-serie Power. Ett fyrverkeri av dumheter och motsägelsefull antimoral. Här är pengar och respekt det viktigaste i hela världen och alla beter sig som om de vore 15 men rollspelar vuxna.
Den mer komplexa Breaking Bad-gangstern har aldrig existerat i Powers 4K-tv-värld av blod, muskler, våld, sex och Cristal.
I centrum har vi Ghost och Tommy, två barndomskompisar som »hustlat« sig igenom livet och nu står på toppen av toppen med så mycket pengar att de måste öppna upp en nattklubb för att hinna tvätta bort allt blod och slask från dollarsedlarna. Och det är där vi tittare kommer in, eller mer glassar in, i handlingen i takt med 50 Cents släpiga intromusik och ett glas Cristal, hrmph sorry, jag menar självklart en flaska, i handen. Ett sällsamt förföriskt flow och kanske till och med de snyggaste stadsbilderna sen tempofyllda Suits. Där tar dock liknelserna slut. Än så länge har inte Power så mycket mer än yta att skryta med.
Först och främst känns det här så daterat. Miljöerna, karaktärerna och estetiken skriker New Jack City. Ser det verkligen ut så här i gangstervärlden, fortfarande? Är det viktigt med dyra bilar, garderober man kan sova i, 4K-tv-apparater i taket till badrummet och marmorgolv i hallen? Jag trodde man tröttnat på att försöka kränga den här förlegade bilden till tittarna för länge sen, speciellt då en annan typ av gangster blivit det nya svarta i och med serier som till exempel Breaking Bad och Boardwalk Empire. Den mer komplexa typen.
Sedan har vi radarparet, de sköna lirarna Ghost och Tommy, som då och då tar av sig sina tajta linnen för att likvidera misstänkta förrädare. Hela paketet alltså: blod, muskler, våld och sex. Inte för att det knullas runt speciellt mycket, det är mer helheten som osar sex. Eller den typen av sex som MTV punktmarkerade 1990-talet ut. Frågan är bara vem det kåtar upp? Inte mig i alla fall. Ungdomen kanske, vilket gör det hela extremt osmakligt. Respekt är osmakligt. Speciellt när det görs helt utan distans.
Men, trots allt ovanstående underhåller Power för stunden. Det är den typen av serie. Och kanske ska man vara glad för att den helt och hållet missar det sedelärande moralmålet: brott lönar sig inte. Power hade helt klart blivit mycket tråkigare utan dess uppblåsta glorifierade syn på gangsters och dess hårda leverne. Det är inte bra, men löjligt underhållande. Tyvärr.