Clik here to view.
Innehåller spoilers om Orange is the New Black, säsong 2.
O'boy vilken bra säsong två av Orange is the New Black! Jag tror till och med att jag gillade den mer än den första. Maktkamperna, mobbingen och hierarkierna skildrades på ett oavbrutet spännande sätt. Aldrig någonsin stod det still eller blev långtråkigt. Vee vs Red förstås som ett huvudspår, men även hur ingen var säker i Vees gäng – först Poussey, sedan Taystee som lätt som en plätt hamnade utanför gemenskapen. Hur Pennsatucky helt plötsligt blev helt utmobbad av sina tidigare lärjungar.
Kul hur de gamla tanterna skrämde slag på de annars så hårdkokta latinastjejerna i köket med sina hemgjorda vapen och avslöjanden om snopp-avkapningar.
När man maratontittar får man bra koll på hur smart man vävt in planteringar och pay offer. Till exempel att Piper i det första avsnittet hamnade i ett helt annat och ännu vidrigare fängelse (gudars den vidriga astrolog-besatta pannslickar-kvinnan!), vilket gjorde hotet att bli förflyttad (som tyvärr löstes lite för fort) i slutet av säsongen allvarligt och konkret för oss tittare.
Jag hade inget emot Pipers historia alls, gillar henne mer den här säsongen, man har dragit ner på antalet scener med henne och det är ju en klar poäng med att ha en karaktär som är lätt att identifiera sig med (i alla fall jag, som vit medelklasstjej). Problemet är ju att den identifikations-karaktären lätt blir den tråkigaste, men jag kände inte alls det med Piper den här gången. Hon har ju nu blivit en street smart hårding som tänker främst på sig själv, och som inte skyggar för att sälja Soso till Big Boo för en filt.
Efter min ljuvliga maratontittning var det några saker som fastnade extra:
Bästa nya gänget – pantertanterna
Så bra att de äldre kvinnorna fick ta mer plats den här säsongen som Reds nya »familj«. Det fruktansvärda i att en senil äldre kvinna fick »compassionate leave«, det vill säga slängdes ut på gatan, helt utan skyddsnät, lämnad att dö i stort sett. Ser det ut så i verkligheten? Säkert. Det kändes som att manusförfattarna läst på. Fasansfullt.
Annars roligt hur de gamla föraktades men visade sig vara reella hot (trots misstaget att döda helt fel person) och kul hur de gamla tanterna skrämde slag på de annars så hårdkokta latinastjejerna i köket med sina hemgjorda vapen och avslöjanden om snopp-avkapningar.
Minst trovärdiga karaktären
Jag gillade inte den unga, idealistiska aktivisten Soso. Hon kändes ju helt bisarrt överdriven. Jag fattar att man tog in henne nu när Piper förlorat sin naivitet för att ha kvar kontrasten mellan en idealistisk, bortskämd person och fängelselivets cynism och kampen för överlevnad. Men det kändes ovärdigt serien med alla sina komplexa karaktärer att skapa någon som är till den milda grad klyschig. Tacksamt ämne förstås – töntiga bortskämda aktivister! Men Soso var ju så naiv att hon närmast verkade sinnesslö.
Intrigen som inte riktigt funkade
Hur mycket jag än älskar »nu ska vi avslöja hela skiten«-intriger tyckte jag att historien om de bortsvindlade pengarna blev lite hängandes i luften. Det blev liksom ingen uppföljning, vad hände till exempel med journalisten? Han borde ju rimligtvis bli skitsur då han missade sitt scoop då Piper gjorde en deal med Caputo. Och vad hände med Larry som även han såg en chans att vinna berömmelse med en story om det korrupta fängelset? Det kändes inte heller speciellt trovärdigt att Piper, nu mera fokuserad på att bara överleva fängelsetiden, skulle riskera att smyga runt och stjäla papper på kontoret.
Mest oväntade hjärteknipet
Enda gången jag fällde en tår var konstigt nog i Alla Hjärtans Dag-avsnittet. När den föraktade Healy, sitter ensam på en bänk och delar med sig av sin hjärtformade kaka till den lika övergivna Pennsatucky som tacksamt ger honom en bamsekram.
Snyggaste entrén
Den triumferande Pornstache som segervisst struttade genom fängelset.
Mesta god?-ond?-god?-ond?-karaktären
Caputo så klart, som man hoppas på in i det sista ska göra det rätta. Men som fular till sig en avsugning av den desperata Fig, samt till slut vägrar låta Bennett göra det rätta och erkänna att han är pappa till Dayas barn.
Men en bra idé att först göra honom till en vinnare som tuff gitarrspelare i mössa spelades i band, och den som Healy ville bli kompis med – för att i nästa sekund ta ner Caputo genom hans totala misslyckade impningsförsök på fina Fischer.
Hjälp alltså – Healys försök till hobbypsykologi med »The feelings jar« och »Safe Place«-träffarna med talarpinne…
»Guards are people too!« som det stående inslaget i nyhetsbrevet hette, och det var ju faktiskt lite tema den här säsongen också. Hjälp alltså - Healys försök till hobbypsykologi med »The feelings jar« och »Safe Place«-träffarna med talarpinne…
Bästa »det här är kärlek«-förklaringen
Flaca: It’s like getting into a bath but the water is like warm, chocolate pudding. And The Smiths are playing, “There Is a Light That Never Goes Out.” There’s mood lighting all over, and there’s like five dudes massaging you.
Maritza: And you have a pizza.
Flaca: She’s right. You also have a pizza.
Mesta zzzzzzz
Är även den här säsongen självklart Larry. Gud sicken trist och gnällig person! Hur äkta hans och Pollys kärlekshistoria kändes? Noll gånger noll.
När hon satt där i rättegångssalen, och inte kunde låta bli att stråla mot Christopher som ursinnigt, skrämt och föraktfullt berättade om allt hon gjort mot honom.
Nya favoriten
Lorna Morello! Fy så hemskt det var när man insåg att Lornas kärlekshistoria med Christopher var helt i hennes egna huvud…visst hade man förstått att det var något knas, men åtminstone jag hade inte fattat att hon var en stalker som blivit besatt efter en enda dejt. Och att det var därför hon satt inne. När hon satt där i rättegångssalen, och inte kunde låta bli att stråla mot Christopher som ursinnigt, skrämt och föraktfullt berättade om allt hon gjort mot honom. När Lorna snodde fängelsevan:en och drog till hans hus och somnade i badkaret med brudslöjan på…jäklar vad stresspulsen gick upp. Tur hon klarade sig!
Hennes gripande små gester av vänlighet, som när hon gav Rosa godisklubban – och självklart på slutet då vi fick uppleva:
Största Thelma och Louise-ögonblicket
När Lorna hoppade ut ur bilen och den döende miss Rosa körde iväg…klippt så att hon plötsligt återigen var den unga, friska, färglada tuffingen Rosa som triumferande, till tonerna av Don’t fear the reaper, för sista gången körde iväg på rymmen. Ett värdigt sätt att avsluta säsongen.
Jenji Kohan har tidigare sagt att hon lätt skulle kunna göra tio säsonger till, och jag tycker att den här säsongen verkligen bevisade att det är helt klart görbart. Jag tror bara man måste våga låta Piper försvinna, eftersom hon ju inte kan göra bort sig och få förlängt straff hur många gånger som helst.
Tack och lov spelar Orange is the New Black-teamet i detta nu in säsong tre!
Till dess kan man gärna läsa på lite här om hur det kan se ut i ett riktigt fängelse just nu i USA: exploderande toaletter, kackerlackor i köket och svartmögel på väggarna.
Säsong 1 och 2 av Orange is the New Black går att se på Netflix.