Vet du vem sektledaren (mellanchef, på riktigt) på omslagsbilden här ovanför är så är du förmodligen – liksom jag – redan sektmedlem. I måndags kväll var det dags igen för oss medlemmar att bänka oss med valfria sektprodukter (det är så de ser till att bara de redan invigda får se evenemanget i realtid) för att se reklambyråvarianten av senaste katalogen från Teknikmagasinet. Det var alltså dags för vad vi i Sverige kallar och – socialmediataggar som – »applevaka«.
Men först backar vi bandet till 2007 och min näst största teknikupplevelse någonsin (den största var när vi som familjejulklapp fick en Atari 2600 fast vi egentligen inte hade råd). Steve Jobs karisma och ryktena om en iPhone fick mig att sitta bänkad framför datorn och följa några olika blogguppdateringar. Jag hade inte ens Twitter! Hur som helst presenterar Apple-grundaren Steve Jobs den första iPhonen (se hela evenemanget nedan) och favoritögonblicket är när Jobs först säger att man ska använda en stylus (och någon stackare till och med verkar gilla det), för att sen säga: »no! … Who wants a stylus?«. Allt var »amazing«, »fantastic« och »boom«.
Att jag gillar pappahumorn är väl en sak men om ungdomarna inte springer för livet så kritar jag upp det som ytterligare ett fall av att ungdomen är bortkastad på de unga.
Jag inser hur löjligt det ter sig: en vuxen människa som följer ett evenemang där tekniknyheter presenteras i realtid. Så länge Jobs höll presentationerna så fick man förutom tekniknyheter samtidigt en lektion i presentationsteknik. Men efter att Steve Jobs, på grund av sin sjukdom, lämnat över skutan till sömnpillret (zzz) och logistikexperten (dubbel-zzz) Tim Cook har känslan efter evenemangen i princip uteslutande varit: »Nästa gång tittar jag på sammanfattningarna på nätet.« För att sitta som klistrad nästa evenemang igen, trots att varken Scott Forstall, Phil Schiller eller ens Jony Ive har varit särskilt spännande att se. Deras »amazing«-, »fantastic«- och »boom«-synonymer bryr jag mig inte så mycket om.
Men när Fonzie-kopian Craig Federighi intar scenen så vaknar tillställningen plötsligt till och blir en härlig stund av »pappahumor«, som namngivningsskämtet på omslagsbilden, corna-tecken (när Craig presenterade Apples nya grafikmotor Metal) och när han avvisar sin mammas telefonsamtal för att kunna ringa Beats-grundaren (och »den nyaste Apple-anställde«) Dr Dre. Därtill inte mindre än två (!) frisyrskämt (Bilden med Jony Ives ansikte och Craigs hårman; Craig som får kalufsen motorsågsansad). Skulle detta ha kunnat ske under Jobs livstid? Tveksamt.
Herrar som skrattar åt pappahumor.
Apple fortsätter att spruta ur sig hård- och mjukvara och »alla« köper, men var är föryngringsprocessen? Visst, de köper Beats och byter färg på iTunes-loggan, från iTunes-blå till Beats-röd. Kidsen älskar Beats. Men kommer kidsen som ser bilden här ovanför vilja ha en likadan telefon som herrarna på bilden (och jag) har? Att jag gillar pappahumorn är väl en sak men om ungdomarna inte springer för livet så kritar jag upp det som ytterligare ett fall av att ungdomen är bortkastad på de unga. Det kanske låter ytligt, men hey, det är ju ändå Apple jag skriver om här. Ytan är halva grejen, minst.
Om du missade evenemanget (och av någon anledning vill se det) så finns det hos Apple.
Men se hellre Steve Jobs presentation av den första iPhonen: