Innehåller spoilers för Game of Thrones, säsong 4, avsnitt 8 The Mountain and the Viper.
Så mycket ångest jag har över att skriva den här texten. Och då har jag ändå sett om avsnittet två gånger i dag. Det hjälper inte. Jag har lugnat mig lite nu, efter andra omgången. Första gången satt jag bara och skrek i chock. Och eftersom folk på sociala medier typ hugger huvudet av en om man ens andas någonting så fick jag idka självterapi medelst massor av godis och jävligt starkt kaffe. Pulsen är fortfarande hög. Game of Thrones, vad gör du med mig?
Vi ska nu lugnt och försiktigt ta oss igenom dagens avsnitt utan att hyperventilera, så, så in genom näsan och ut genom munnen. Men jag förstår om hjärtat börjar bulta lite snabbare. Det här var ju så jävulskt bra! Ugglor som inte är vad de verkar! Konspiratoriska blickar och korpfjädrar! Skalbaggar som krossas! Pelare och stenar! Röda huggormar! Och så lite ultravåld på det. Herregud, jag behöver mera kaffe. Eller vin. Vin hjälper alltid.
The Wall
- Jag har en tes om att ett avsnitt blir bättre om det inte liggs i det, till exempel var sjunde och sista säsongen av Californication helt uthärdlig tills dess att Hank Moody återvände tills sina gamla liggvanor och allt blev kack igen. Brist på ligg betyder att författarna hade viktigare saker att få in. Som till exempel en prostituerad som rapar “The bear and the maiden fair”. Jag älskade den här scenen. Så skitig, så oförlåtande. Älskar också Gilly som reagerar så snabbt på uggleljuden som inte är ugglor och direkt blir lugn och lösningsorienterad. Ingen darrande underläpp, bara stilla övervägande. Jag var inte alls förvånad över att hon klarade sig, även om man lät Ygritte vara nåderik och skona henne. Var det för att de fortfarande vill att vi ska sympatisera med henne, eller fick de nånslags vildlings-kontakt? Eller var det oviljan att döda ett spädbarn? Förhoppningsvis får vi veta i nästa avsnitt.
- Men efter attacken på Mole Town så måste vildlingsarmén vara nära, enligt Jon Snow. Jo, vi vet. De har varit “nära” hela säsongen. Antar att de sparar det till sista avsnittet. Eller näst sista, om serien ska vara sin vana trogen. Hundra män mot hundra tusen? Ja, jag skulle också vara lite moloken. Meen, å andra sidan, det funkade ju i 300, så bilda sköldmur nu, hörni!
Mereen
- Kan snöpta män längta efter kvinnor? Jag vet inte varför detta görs till ett mysterium? Även utan pelare och stenar kan man bejaka sin sexuella lusta! Har ni inte sett Farinelli? Romansen mellan Grey Worm och Missandei är väldigt oskyldigt och fint skildrad tycker jag, även om de låter som robotar när de talar valyrianska.
- Det stora som hände hos Daenerys var ändå avslöjandet av Jorah Mormont som spion åt Kung Robert. Jag var tvungen att stanna upp och tänka efter – visste jag det här? Fick vi reda på det redan i säsong ett? Jag minns inte, minns ni? Hjärtslitande är det i alla fall, och sagan om The bear and the maiden fair är definitivt över. Vad ska Jorah göra nu? Åka hem till Björnön? Jag förstår hennes vrede, och han borde ha berättat för henne för länge sen, men han har även rätt i att detta gör henne svagare, och effektivt tar bort hennes mest lojale (numera, åtminstone) undersåte. Och här, även om den är svag – den länk till resten av serien jag längtat efter. Vad har Ser Barristan för lik i garderoben, kan tänka?
Moat Cailin
- Jag vet att läsare av dessa recaps tidigare uttryckt skepsis mot varför Theon Greyjoy är så knäckt av Ramsay, men jag köper det ändå, och älskar därför denna sekvens där Theon återigen måste bli Theon för att förhandla med sina landsmän. Scenen med den sjuke landsmannen inuti Moat Cailin är så tydlig för hur de järnfödda resonerar. Vit flagg? Är du helt jävla dum i huvudet? Till och med föraktet för den egna kungens nederlag, många år tidigare lyser igenom. Och Theon som bara skrumpnar ihop och börjar mumla om att han är Reek och inte Theon. Älskar också den plötsliga yxan i skallen på cthulhuvikingen och hur han som satte den där blir näste man som bestämmer. Om jag fick välja mellan »We do not sow”-mentalitet och «Our blades are sharp” (Boltons ord) så skulle jag välja… eh… alltså… Kargt är livet i Westeros, minst sagt. Klipp till hur killen med yxan står flådd och uppstöttad med ett vantroget sista ansiktsuttryck. Och Ramsay som liksom glatt och lite i förbifarten säger nåt om att Theon aldrig trodde att de skulle stå vid sitt ord, väl? Man måste ju följa traditionerna!
- Pappa Roose blev stolt över sonen i alla fall och gjorde honom legitim (och därmed arvinge, eller hur?) Bolton. Jag kände ett ögonblick massor med Ramsay och liksom ville säga – bra jobbat! Sen kom jag ihåg Ramsay inte är en protagonist i serien, utan ett psyko utan like. Men ändå, nu kan inget stoppa familjen Bolton! Under deras fötter – hela Norden redo att flås!
- Fattade ni varför Moat Cailin är så viktigt? Jo, det ligger liksom på den enda vägen till Norden, eftersom det runtomkring bara är träsk. Så om man vill förflytta in trupp i Norden, så är Moat Cailin ultraviktig att hålla, precis som The Twins lite längre ned. Om man inte åker båt alltså. Varför stannade inte de järnfödda på sina båtar? Och vet ni vad? Ramsay Bolton behöver ett bad.
The Vale
- Det här var nästan mitt favoritsegment under hela avsnittet. Ni andra kanske satt och svettades för att tiden började rinna ut och det inte fanns så mycket tid kvar till fighten mellan Oberyn och Gregor, men jag älskade varje sekund. Hur Sansa äntligen tar tillvara på sin sårbarhet och oskyldighet och börjar spela spelet. Hon lär sig ju ständigt av den bäste, och blicken hon ger Littlefinger medan hon tröstas av en av de som förhör henne gav mig seriösa rysningar. Och visst är det korpklänningen hon har på sig i slutet av segmentet som hon sitter och syr under samtalet med Littlefinger? Det är som att det var Sansa Stark som flög ut genom måndörren, och inte Lysa, och hon vi ser nu är någon annan, en person som bestämt sig för att ta sitt öde i sina egna händer. Som jag väntat! In äntrar en mörkare, kallare Sansa stark, med svarta fjädrar vid sitt bröst, och mord i blicken. Ser Littlefinger inte lite skärrad ut när han ser på henne? Han borde vara det, om han har något vett att tala om.
- Och vid porten till The Vale skrattar Arya Stark åt ironin att hennes moster är död. Tji fick The Hound liksom, men är det slutet för deras knackiga vänskap? Hoppas hoppas att de två systrarna får återförenas i nästa avnsnitt, och att The Hound inte avlider av sitt loppbett!
Kings Landing
- Ok, vi måste reda ut den här sjukt långa monologen om Jamie och Tyrions kusin som dödade skalbaggar. Jag satt och väntade på en slutsats, ett svar, men inget kom. Varför fick den här monologen så lång tv-tid? Här började jag svettas och räkna minuter kvar av avsnittet. Skulle de ens hinna med fighten? Varför spenderades så mycket tid på detta? Vad är det jag missar? Det kändes som att de byggde upp det som oerhört betydelsefullt, men slutade det ändå i ett stort meh, och Jamie som bara går ut ur cellen. Var det det som var poängen? Att livet är meningslöst, och att gud lika gärna skulle kunna sitta med en sten och hacka sönder oss som skalbaggar? Kan inte nån reda ut det, så kan jag gå vidare och prata om superfighten mellan Gregor »The Mountain« Clegane och Oberyn »The Red Viper of Dorne« Martell? För vilken jävla fight det var! Och hur uppenbart också hur lite den hade att göra med Tyrion och Joffrey egentligen. Egentligen lite vanskligt storymässigt, att vi ska bry oss om något som hände för 20 år sedan mellan personer som vi aldrig ens får se i serien (spin off, nån?), men det är också så snyggt hur storpolitiken i Westeros löper genom årtionden av händelser och svek. Och så själva striden: Oberyn som liksom breakdancevirvel-slåss (och fick mig att tänka på hur Brad Pitts Akilles fightas i Troja) medan The Mountain bara dundrar på, stor som ett jävla höghus (eller berg då, heh). Där Oberyn står för finess och grace står Gregor för brutal kraft. Jag har ingen aning om hur »realistisk« fighten är, och jag bryr mig inte det minsta. Kanske årets bästa tv-fight – sjukt snyggt koreograferad, orkestrerad och genomförd. Och att Oberyn sen blir krossad som en av skalbaggarna i Tyrions monolog, trots att han med alla standards borde ha vunnit! Han var både bättre och hade moralen och rätten på sin sida! Men det stora misstaget han gjorde var naturligtvis att hålla monolog medan hans motståndare låg ned. Gör aldrig det. Bara ge nådastöten direkt för fasen! Jag kan inte ha varit ensam om att ha skrikit rakt ut? Oberyn Martells död kan vara något av det brutalaste jag sett på tv, någonsin.
Peppen är nu skyhög för de två sista avsnitten. Hur ska de toppa? Kommer vi få möta Ciaran Hinds Mance Ryder igen? Hur stor kommer min terapiräkning bli?
För övrigt…
- ...så behövde jag bara skriva statusen “Behöver seriös terapi nu”, på facebook för att folk skulle förstå att jag sett senaste avsnittet av Game of Thrones. Då vet man att en serie är populär. Och nu vill jag såklart höra era åsikter, era rants och allt ni tänkte på som jag har missat. Inga bokspoilers som vanligt, men annars är taket högt! Shoot!
- ...hade jag »Ormens död på hälleberget« som favoritrubrik på den här recappen, men slopade den för att jag aldrig skulle överlevt dess publicering.
Game of Thrones säsong 4 finns på HBO Nordic, C More och Filmnet.