Häxtrenden dör aldrig ut!
Knappt har American Horror Story: Coven slutat och bilder från filminspelningen av Cirkeln börjat komma så satsar WGN America, en kabelkanal mest känd för att sända sport, på sitt första scriptade drama: Salem. Ett skräckdrama som utspelar sig i Salem, Massachusetts, i slutet av 1600-talet.
De flesta känner igen ortsnamnet Salem, ökänd för sina häxprocesser då tjugo personer avrättades, tack vare masshysteri och religiösa dårar som gillade att i Guds namn hänga och bränna barnmorskor, kloka gummor och andra man ansåg vara suspekta och därför i pakt med djävulen.
Hon boxar honom i solar plexus tills amfibien hoppar upp genom munnen på honom för att sedan amma paddan med en bröstvårta på insidan av sitt lår.
I Salem har man piffat till historien med att häxorna faktiskt existerade. Vilket ger en lite konstig vinkel på de hemska händelserna – jaha, så de puritanska tokdårarna var inte så paranoida? De hade alltså rätt i allt sitt brännande och hängande?!
Historien kretsar kring Mary Sibley (Janet Montgomery) och John Alden (Shane West). Första avsnittet inleds med att den då unga och fattiga Mary med fasa ser hur Salems starke man och puritanske ledare sadistiskt straffar en ung man och kvinna som vågat göra något snuskigt.
Då Mary tyvärr själv är ogift och på tjocken med John som gett sig iväg för att slåss mot fransmän och indianer ser hon ingen annan utväg än att med hjälp av häxkompisen Tituba (Ashley Madekwe) göra en konstig svartkonst-abort (mycket märkligt »sexigt« utförd, med särade läppar och mystiska mansvarelser som krälar). Mary blir av med barnet men i stället blir hon en bitter hämndlysten häxa i förbund med de mörka krafterna.
Sju år senare. John kommer tillbaka! Men ack, hans Mary är nu rikast i stan, gift med tidigare nämnda starke man, som nu sitter handikappad och utan talförmåga i en rullstol. Hans barnbarn, Cotton Mather (Seth Gabel), är Salems nye andlige ledare och hänger påstådda häxor till höger och vänster. När Mather inte för att lindra sin ångest ligger med Gloriana, den Prostituerade Med Ett Hjärta Av Guld förstås.
John sitter först som en annan Vidstige i lång manspage och skinnkläder och dricker buttert i barer. Men han märker snart att det faktiskt pågår något ruskigt och övernaturligt i Salem, och motvilligt slår sig han och prästen Maher ihop. Vad han inte vet är att det är hans en gång så älskade Mary som ligger bakom denna konspiration att med mörkrets krafter ta över Salem…
Serien är lite stel. Folk är antingen plågade eller ännu mer plågade. Humorn lyser med sin frånvaro, om man inte räknar med ett skämskuddeskämt från tuffe John om hur mesigt det är med en kille som »som barn gillade att klä upp sig i klänning och som slogs som en flicka«. Extra minus igen då denna sissy tydligen också förläst sig på böcker (inte en bra sak tydligen) och därför föraktfullt av vår råbarkade hjälte kallas »Harvard«.
Vissa saker är väldigt läbbiga oc
h stannar kvar på näthinnan – den besatta bondflickan som iförd munkorg i metall och koppel krälar runt på alla fyra och leds runt för att peka ut en häxa. Öppningsscenen var också riktigt vidrig och jag var tvungen att stänga av ljudet, klarar inte av ljud av piskrapp och brännjärn och skrik av smärta.
Ja, det är ofta väldigt äckligt i Salem. Läbbiga förlossningar av monsterfoster, krälande insekter, blodkräkssprut, saliv, ruttnande likdelar, rinnande spott, extremt obehagliga hängningsscener och så hand-krossande av söta möss och genomborrande av vita duva med demon-nagel.
För att inte tala om att Mary förvarar en familiaris (häxhusdjur, här i form av en fet padda) i magen på sin handikappade man. Hon boxar honom i solar plexus tills amfibien hoppar upp genom munnen på honom, för att sedan amma paddan med en bröstvårta på insidan av sitt lår. Något hon gillar att göra naken förstås! För att vara en kysk puritanfru visar Mary väldigt mycket mjölkvitt dekolletage. Och fick man verkligen ha utsläppt hår så där?
När jag började titta tyckte jag att det var mer än lovligt b-film. Men… efter tredje avsnittet kom jag på mig själv att se fram emot nästa avsnitt trots allt! Specialeffekterna är snygga, man har byggt upp en läskig väldigt kvistig natur a la Blair Witch, man blir faktiskt rädd då och då, ja jag tänker på dig, ruskiga huvudvridande docka!
Det som är lite skönt med Salem är att ingen är riktigt ond, eller, de beter sig fruktansvärt, men det finns en anledning bakom. Maher är inte helt hjärtlös utan tror någonstans att han verkar i rättvisans och Guds namn. Mary är oerhört plågad av förlusten av sitt barn och sin oskuldsfullhet och har sympatier för byfånen som blev brännmärkt. Jag blev också lite berörd av hennes tal på kyrkogården med alla begravda kvinnor som dog i barnsäng. Hur män dör av krig men kvinnor dör av kärlek.
Salem har fått blandad kritik men kanalen är nöjd – det blev just klart att det kommer bli en andra säsong som får premiär 2015.