1. Killer Joe (Viasat Film Action fredag kl 22)
Matthew McConaughey har levt ett hårt liv. Kanske inte om man jämför med många (väldigt många) andra, men som skådespelare i Hollywood har han inte haft det alltför lätt. Ett par toppar har han dock haft. Rollen som den övervintrade David Wooderson i Dazed & Confused är klart minnesvärd, samt den som vild och naken bongospelare i ... just det ja, det var ju ingen film. Klart är i alla fall att McConaugheys missar varit fler än hittarna. Fram tills för ett par år sedan. Magic Mike, Mud och kvällens Killer Joe är inte bara suveräna filmer utan även symboler för en storslagen comeback. I Killer Joe bestämmer sig Chris (Emile Hirsch) och hans pappa Ansel (Thomas Haden Church) att ta död på Chris mamma för att använda livförsäkringspengarna till att betala skulder. De anlitar Killer Joe, McConaughey, och allt går högtidligt åt Helvete. Modern noir, sadism och svart humor. Det är vad jag kallar fredagsmys!
Elf är inte bara en film, det är att andas glädje med ögonen.
2. Elf (Sjuan lördag kl 15)
Det bästa med att julen närmar sig är att någon alltid visar Elf. En tradition som verkar gå på rullande schema mellan kanalerna. Inget att hänga upp sig på – bara den visas, och bara du ser den, eller ser om den. Historien om människobarnet som växer upp bland tomtenissar i tron om att han är en tomte och sedan söker efter sin biologiske far i New York tröttnar man nämligen aldrig på. Den är lika rolig som rörande, vilket kan tyckas orimligt med en Will Ferrell-rulle, men man både skrattar och suckar »men stackarn då ... « med jämna mellanrum. Favoritscen? Det går inte att svara på. De tre bästa då? Okej: Ferrell stöter på en argsint tvättbjörn och försöker ge den en kram. Ferrell sliter ut roterdörrarna till hans pappas galleria, kräks lite och fortsätter igen. Ferrell envisas med att kalla en kortvuxen konsult för tomtenisse. Ja, ni hör ju. Elf är inte bara en film, det är att andas glädje med ögonen.
3. Parker (Viasat Film lördag kl 23)
Vissa kärlekar är svåra att förklara, svåra att förmedla, men kanske ändå svårast att acceptera. Jag har en sådan kärlek till Jason Statham. Jag erkänner och har avtjänat mitt straff i form utav otaliga timmar dumaction framför tv:n (Stathams filmer går sällan upp på svenska biografer). Ska man vara ärlig, igen, så definierar hans filmer sällan ordet kvalitet. Helt och hållet beroende på kringliggande faktorer såsom handling, budget eller övriga skådespelare... eller? Nja, det har väl kanske också att göra med Stathams rollval. Men när han lyckas pricka rätt så fyrar änglarna av fyrverkerier i action-himlen. Parker är långt ifrån det bästa Statham, eller »The Stath«, gjort. Men det är bra stabil action och om inte annat en bra introduktion till filmer som Crank, Transporter 3 eller The Mechanic.
4. Office Space (C More Hits söndag kl 17)
Liksom Elf är det här en film man kan tävla i att se flest gånger. Man tröttnar aldrig. Historien om dataprogrammeraren Peter på företaget Initech, som bestämmer sig för att göra »ingenting« efter att han blivit hypnotiserad till fullkomlig lycka, hypnotisören dör av en hjärtattack innan han hinner väcka honom, är genial. Lycka? På många sätt och vis är det lika med »ingenting«, bara sova ut, spela Tetris på datorn, rensa fisk på kontoret. Det roliga är att den här ignoransen istället ger Peter ett karriärslyft och han befordras. Någonting är fel i kontorsparadiset och någonting måste göras. Svart satir som både svider och roar med en mängd kultiga scener att belägra hjärnan med. Bland annat en brutal misshandel... av en kopieringsmaskin till tonerna av Geto Boys Die Motherfucker.