I senaste TVdagspodden diskuterades det ju att åka till ställen där olika serier eller filmer spelats in.
Man kan till exempel åka till Queens och leta efter En prins i New York-burgerian, eller till San Francisco och fota sig framför Huset fullt-huset – men man kan också åka till Ullared och Gekås. För att man slötittat på Kanal 5:s Ullared och funderat på hur varuhuset egentligen är, och vill köpa berömda fryspåsar, och tycker att det verkar som en jättebra ursäkt för en road trip. (Om man gör det i början av januari undviker man både kameror och de väldokumenterade kilometerlånga shoppingvagnsköerna.)
Jag älskar att serien faktiskt älskar folk. Det är kärvänligt retsamt, oavsett om någon sätter eld på en bordsduk med sin nya klotgrill eller lastar bröd eller vill köpa en massa blingbling.
Det jag gillar med Ullared är att det går att titta på avsnitten ett i taget eller i sträck, ofta eller sällan, i ordning eller lite som man råkar sätta sig framför tv:n eftersom det mest handlar om butiksvandrarna, i alla fall för mig. Det behövs ingen utveckling eller historia. Morgan och Ola-Conny och kvällens kobojsande i all ära – jag föredrar för övrigt VD-Boris och kassaproffsen, om det ska handla om personal – men jag älskar små tanter som köper herrdeodorant eller förklarar sin avsky för stringtrosor, och damer som ska lyxa till det och raggar lite i sportbaren, och alla andra typer man får träffa bland kuddar och fågelholkar. Jag vill lära känna dem och jag vill veta vad de köper och varför. Helt oironiskt, helt odömande. Jag gillar folk.
Och jag älskar att även serien faktiskt älskar folk. Det är kärvänligt retsamt, oavsett om någon sätter eld på en bordsduk med sin nya klotgrill eller lastar bröd eller vill köpa en massa blingbling. Det är rätt sorts reality, som inte är till för att förnedra eller tortera eller hänga ut någon. Utan bara visa folk, som de är, rätt upp och ner. (Om än när de har lite lågt blodsocker och familjepacksdjävulen farit i dem.)
Jag och A är helt klart inte ensamma om att inspireras till besök av TV-serien , men det ska nog inte ses bara som gluttig turism. Vi var ju mest nyfikna och fnissiga, för att vi är sådana, och för att det var lite fascinerande med så mycket golvyta och så mycket saker, men vi hittade också massa bra grejer – melaminsvampar och jättemycket cashewnötter och cardigans och en ångmopp som var hälften så dyr som i Stan – och det var roligt att gå omkring därinne och peta på klänningar och fundera på hur många brädspel man kan köpa vid ett och samma tillfälle.
Jag vet inte om vi hade blivit rolig tv. Men Ullared-teamet hade säkert kunnat göra något bra även av vårt virrande. Vi hade kanske blivit generade av resultatet men vi hade inte känt oss illa behandlade. För det är inte så de jobbar.
(Läs för övrigt gärna Jan Gradvalls krönika om Ullared och Ullared, om vad serien gjort för varuhuset!)
Nästa avsnitt av Ullared sänds på Kanal 5 i kväll kl 20.