Har du barn i 13–15-årsåldern? Är de bokslukare av gigantiska mått, gillar Twilight, Beautiful Creatures, Hunger Games och alla de där böckerna? Tänker du att det skulle vara trevligt att ha ett gemensamt projekt i julhelgen, alltså gärna något som du också står ut med?
Grejen med Buffy är att man får växa med henne, och alla tonårstidens jobbiga dilemman och upplevelser förstärks genom seriens monstertematik.
Börja med att gå in på Netflix och leta fram Buffy the Vampire Slayer’s första avsnitt Welcome to the Hellmouth. Det fina med 1990-talets enligt mig bästa tv-serie (med mest episka hjältinna i huvudrollen) är att den börjar som en barnserie och blir mer vuxen i tematiken ju längre in i serien vi kommer. Men i första avsnittet är Buffy 15 år och har precis flyttat till sömniga lilla staden Sunnydale i Californien. Hon ska börja om efter att ha blivit relegerad från sin gamla skola, och vill helst att ingen ska veta vem hon egentligen är – den utvalde kämpen mot mörkrets krafter. Men verkligheten (!) hinner ikapp Buffy då Sunnydales vampyrer inte tar hänsyn till hennes önskan om att lämna sitt förflutna bakom sig.
I början är Buffy the Vampire Slayer mest söt. Det är inte superbra effekter och allt känns väldigt ungt, men fortfarande med ett roligt manus och snabb, snärtig dialog, vilket gör att man som vuxen står ut tills det börjar bli bra på riktigt (ungefär hälften in i säsong två). Och det är i början precis lagom läskigt för att en tonåring som är van vid Twilight och annan tonårsfantastika ska tycka att det är okej nivå. Grejen med Buffy är att man får växa med henne, och alla tonårstidens jobbiga dilemman och upplevelser förstärks genom seriens monstertematik – ett exempel (egentligen ett av de sämre men det spoilar inte viktiga händelser) är när Buffys vän Xander blir förälskad i sin lärarinna, som visar sig vara en gigantisk gräshoppa, och ändå lyckas att både diskutera problematik i lärare-elev-relationer och vara pulpigt äventyr med en stor, grön gräshoppa som kvällens monster.
Ju längre serien lider desto mindre fokuseras på veckans monster och desto mer på de övergripande storybågen, som (jag försöker att inte låta för fanatisk här) är helt fantastiska. Men man behöver inte vänta så jättelänge innan magin infaller sig, i säsong ett finns några riktigt underbara avsnitt och redan i säsong två börjar det bli svårt att sluta titta. Att Buffy själv är en kick ass hjältinna med agens och eget handlingsutrymme är dessutom nödvändigt att konsumera om det din tonåring förut gillat har varit Bella Swan i Twilights skumögda oförmåga att resa sig ur stolen när killen gjort slut.
Skit i allt du hört om Buffy och ge det en chans! Jag lovar att det är värt det! Det är din chans att se en serie som riktar sig till tonåringar men som även vuxna kan ha stor behållning av.
Se Buffy the Vampire Slayer här: http://nflx.it/R8HTST