Innehåller spoilers av Game of Thrones, säsong 4, avsnitt 2, The Lion and the Rose.
Precis som förra veckan recappar vi genom att bena oss igenom avsnittet på individnivå.
Håll i coifen så kör vi.
Starks
- Brandon Stark dansar med vargar nånstans norr om The Wall. Om man är intresserad av seriens mer religiösa flum är det hos Bran (och Melisandre) man ska vara. Och innan Bran väcks av ett milt »Hodor«, såg ni drakarnas olycksbådande skuggor över Kings Landing i hans drömvision? Mysrysningar!
- Sansa Stark gjorde verkligen ingenting i det här avsnittet. Hon satt mest och såg svimfärdig ut vid Tyrions sida under bröllopet. När de små dvärgarnas kungaburlesk pågick tyckte jag mycket mycket synd om henne. Men om jag vore Sansa skulle jag vilja hitta tillbaka till hon som såg så hatiskt på Joffrey (och nästan puttade ned honom från slottsmuren), inte denna förskrämda hind till mähä, som tillslut under kaoset leds iväg av Ser Dontos.
Fundering: När får vi veta vad som hänt med Rickon? Rickon, Jon och Arya var inte med i detta avsnitt, så dem får vi återkomma till.
Tyrells
- Åh, Margaery! Jag älskar dig, hur du spelar rollen av drottning och god som guld till perfektion. »Look, honey, the pie!« måste vara en av historiens mest krystade räddningar. Lekte ni också Game of cups under bröllopsfesten? Att Margaery ligger lätt långt upp på min lista över who-dunnit kan jag inte vara ensam om. Även om hennes ansiktsuttryck när Joffrey åker dit är ett av sann avsmak och skräck.
- Farmor Tyrell är också på hugget. Är det möjligtvis farmor Tyrell med giftbägaren i biblioteket som är skyldig? Vi ser Margaery ställa ifrån sig Joffreys bägare i närheten av henne när pajen med duvorna kommer in, så visst är det fullt möjligt. Det gör också hennes syrliga monolog om hur mycket pengar festen kostat så mycket roligare. Ett plus också för hennes fantastiska samtal med Pappa Lannister. Allt som Grandma Tyrell gör får tummen upp av mig.
- Och och och Loras Tyrell flörtar med Oberyn Martell. Men jaaa!! Kan vi inte få lite penistid i Game of Thrones nu äntligen? Bästa är att han gör det så koncentrerat att han går rakt in i Jamies rustning med en liten metallisk duns. Ett tag verkar det som att Jamie får förnedra någon isället för att bli förnedrad, men Loras får sista ordet. Det är svårt med klatschiga comebacks om alla vet att man ligger med sin syster.
Första gången vi får se: Lord of Highgarden – Pappa Tyrell. Bäst är hur farmor Tyrell tystar honom med en otålig liten handgest. Sen är han tyst resten av avsnittet.
Undrar ni var Tyrell och Highgarden ligger geografiskt? Jo, de är liksom som en buffert mellan de mer krigiska Martells nere i yttersta södern, och Kings Landing i mitten av landet. Lite som hur Småland skyddar oss från Skåne i verkligheten.
Lannisters
- Förnedringen av Tyrion Lannister fortsätter. Om man vill skulle man kunna tro att han inget hellre ville än att se sin systerson död, med tanke på hur Joffrey behandlar honom. Ett tag kunde jag inte komma på varför Joffrey hatar Tyrion så mycket, men sedan minns jag örfilsscenen i säsong ett. Snacka om att härbergera ilskan, Joffrey. Men, verkligen, det kan inte bli mer offentlig förnedring för stackars Tyrion. Hela bröllopsmiddagen var som en lite mer uppklädd Norénpjäs med stela leenden och plågsamt förlöjligande av vår favoritantihjälte och sanningssägare Tyrion. Inför hundratals gäster. De styrande sätter verkligen ett exempel på exemplariskt beteende i den här serien.
- Cercei skickar bort grandmaester Pycelle och ser kanske till att hennes son inte går att rädda? Tänkte ni på det? Hon gjorde inte så mycket utom att sitta vid honnörsbordet och le liksom både stolt och moderligt när Joffrey förnedrade hennes lillebror. Classy. Dock är hennes förtvivlan äkta i slutet.
- Jamies resa ned i självförakt och förnedring fortsätter. Han tar hjälp av Bronn (Tyrions legokekt) för att lära sig slåss med vänster hand, och trots att han betalar dyra pengar får han bara hånfulla tillmälen medan Bronn tvålar till honom rejält med övningssvärden. Det känns som ett upplägg att den gamle barnamördaren och kungsmördaren ska få visa sitt rätta virke senare i serien. Men när hotet mot kungen kommer, så är det inte med våld och svärd utan med gift – det som traditionellt är tillskrivet kvinnliga mördare… Misslyckas med att skydda sin kung gör han i alla fall. Kommer han få fan för det? Med allra största sannolikhet.
- Så kommer vi till Joffrey. Vi som har läst böckerna visste att det skulle hända. När det röda bröllopet visades i slutet av säsong 3 så log vi i mjugg och tänkte, vänta bara. You know nothing. Och inte blev vi besvikna helller. Scen på scen på scen av Joffreyspäckat rövhåleri, tills dess att han mitt i en mening hostar till och sen lider en lång och utdragen död. Hans sista akt av illvilja är att peka på Tyrion och på så vis ge honom skulden. Eller pekar han på bägaren? Det får vi aldrig veta. Utrop av glädje och uppsluppenhet hördes i rummet där jag såg avsnittet, det highfiveades och kramades. Men jag fick en liten fadd smak i munnen, mest för Joffrey inte är så gammal, och det känns lite unket att heja på ett mord av ett barn. Om han förtjänade det? Antagligen. Han hade blivit en vidrig, grym kung. Det roliga med Joffrey, som jag kommer sakna, är hans extremt yxiga förolämpningar, som saknar all slags finess, fast det är uppenbart att han upplever sig själv som ytterst raffinerad. Vila i frid.
Nästa avsnitt: Hej Tommen Lannister, du har knappt haft en enda replik hittills, men nu ska du bli kung. Lycka till.
Martells
- Mina nya favoriter Oberyn och Elaria får bara några korta sekunder, där i och för sig Oberyn, Pappa Lannister och Cercei slänger käft på ett artigt och välartikulerat vis. Och så lite flört mellan Oberyn och Loras då. Om det inte blir nåt ljuvt älskande därimellan lovar jag att jag är den första att skriva smaskig slash om det innan säsongen är över!
Greyjoys
- Theon Greyjoy är inte längre Theon Greyjoy. Boltons oäkting Ramsay Snow har tagit både hans ballar och hans värdighet, samt hans namn. Theon Greyjoy bor inte här längre, här bor Reek, en spillra av sitt forna jag. Det är lustigt hur den här serien kan få en att känna sympati för barnamördare.
Boltons
- Ramsay Snow är som sagt oäkting till Lord Roose Bolton, en gång allierade eller till och med underlydande Stark-släkten, men som bytte sida när kriget vände. Ramsay är lätt seriens vidrigaste karaktär hittills, med en mycket mer utstuderad sadism än Joffrey någonsin kunnat uppbringa. Vad vill Ramsay Snow då? Antagligen bli erkänd som äkta son. Men pappa Bolton är av kallt, hårt virke.
- Egentligen är det Roose Bolton som jag tycker är intressantast. Hur han har lyckats fostra en så genomond son, men fortfarande framstå som vettig. Iskall, men ändå genomtänkt. Han blir inte alls upprörd över vad Ramsay gjort mot Theon, däremot arg för att Theons värde som gisslan förstörts. Han beordrar genast sin oäkting att ta tillbaka staden Moat Cailin, en av städerna som gränsar mot södra delen av Westeros, och därför är psykoviktig för den som vill kontrollera norr.
Baratheons och Röda prästinnan och tråk-Davos
- På en liten ö i havet finns en man vid namn Stannis Baratheon som kallar sig kung och som bränner kättare för sin grymme röde gud. Av det här sidospåret är det egentligen bara prästinnan Melisandre som är det minsta intressant. Jag älskar att hon har svar på allt.
- Davos Seaworth orkar jag inte ens ta upp. Han är lika grå som sitt gråsprängda skägg. Han kunde ha fått stanna på sin skeppsbrutna öde ö tycker jag.
Annars: Förstod ni att det var Stannis frus bror med familj som brändes på bål? Hon verkade superexalterad över det, lustigt nog, på det där obehagliga sättet som bara religiösa fantatiker kan vara. »Såg ni, såg ni! Det var deras själar som flammade upp! Tihi!!«
---
Okej, så inga drakar och inga ärrade Thenns i detta avsnitt, men en massa annat gött. Ett kungamord, lite man till man-flörtande, och en jävla massa våld. Precis som vi vill ha det.
Guldgrejor i avsnittet som inte hade med handlingen att göra:
- Westeros svar på Kent som depprockade sig igenom hitlåten The Rains of Castamere, komplett med svåra hipsterfrisyrer.
- En liten älsklingsdetalj; i nästan alla skildringar av medeltida fest, oavsett om det är schmistoriskt, fantasy eller strikt medeltid, verkar det alltid springa runt en massa gycklare lite hipp som happ och jonglera skojfriskt, spruta eld och gå på styltor. Alltid helt oorganiserat.
- En av de bästa sakerna i hela avsnittet: Om man hugger upp en paj fylld med levande duvor med ett valyria-svärd så kommer man hugga av några av dem på mitten. Mumma!
Game of Thrones säsong 4 finns hos HBO Nordic och C More.