Den här texten innehåller spoilers för säsong två, avsnitt elva av The Mindy Project.
Christmas Party Sex Trap, senaste avsnittet av The Mindy Project, var eventuellt bland det mest romantiska jag har sett på tv. Och jag inser att det avsnittsnamnet kanske gör att den meningen låter lite konstig.
Han river av en fantastisk koreografi till Aaliyahs Try Again efter att ha förklarat att att den var det första han störde sig på med henne.
Mindy älskar som bekant romantiska komedier och har planerat hur hon ska få till den perfekta kyssen med sin advokatcrush enligt julglittrigt recept. När det skiter sig tar Danny fram ytterligare en Secret Santa-present för att muntra upp henne. (Han: »De bästa presenterna behöver inte kosta pengar.« Mindy: »Kanske om man är en fattig mus i ett julprogram.«)
Han river av en fantastisk koreografi till Aaliyahs Try Again, efter att ha förklarat att Mindy spelade den hela tiden när hon började på kliniken, och att det var det första han störde sig på med henne. Och jag bara smälter och funderar på hur många gånger jag kan titta på de få minuterna innan det eventuellt blir pinsamt och/eller ohälsosamt.
Sekvensen har liksom allt. Den är romantisk på riktigt, inte utifrån något recept. Han har tänkt själv och han har tänkt på Mindy specifikt. Det är så inte något han skulle göra, men han har övat in något som hon kommer att uppskatta, och kopplar det till ett särskilt minne. Han gör det till en låt (som i hans telefon får heta Mindy’s Secret Santa) som handlar om att försöka igen även om det skiter sig lite precis i början och en dejt eller uppvaktning inte går som det var tänkt. Han ler – alltså detta leende. Danny är inte någon som ler särskilt ofta men i dansen ler han detta stora oförställda leende. Han har helt enkelt roligt och är glad, i ett privat litet ögonblick, och kan inte riktigt låtsas så obrydd som han försöker. Och som han dansar, dessutom. Ooof.
Sen kommer det förstås ett litet Moment dem emellan, som avbryts innan det hinner bli en kyss, och sen tappar det farten och advokaten hittar henne först och jag tänker att fandå men också att det kanske är lika bra för will-they-won’t-they kan vara irriterande men they-did kan vara minst lika seriepajande.
Det var också roligt att jag satt och såg dansen och tänkte herregud, han har verkligen övat in den exakt. Sen kollade jag musikvideon på Youtube (och jämförde den pinsamt noga flera gånger med klippet från avsnittet) och trots att jag tycker att jag sett den säkert flera tusen gånger under början av 2000-talet så visade det sig att det mer var ett antal lånade element hopsatta med lite andra moves och bara så exakt mittiprickig tonalitet i koreografin att den kändes som att det var rätt. Vilket får mig att fundera på om Danny i berättelsens universum har satt ihop den själv. (Han har ju ändå gått på danslektioner.) Vilket skulle göra mig ännu lite mer kär i honom. Jag menar, vilket skulle få mig att uppskatta ansträngningen.
The Mindy Project har gått på TV3 men sänds inte just nu i svensk tv.