Allsvenskan: Helsingborgs IF–Djurgårdens IF (C More Sport kl 15)
Se det här mer som ett tips för hela den första allsvenska omgången, och C Mores med allra största sannolikhet ypperliga sändningar, än för just den här matchen. Nog för att det här mötet i sig är intressant: Vad kan Gefle-trollkarlen Pelle Olsson göra med ett ständigt underpresterande Djurgården? Håller HIF:s rutinerade rävar ett år till? Kan David Accam ta ytterligare ett steg och dominera serien som han borde kunna? Men det är premiären för vår nationsliga som är den stora grejen.
Publik, domare och tv-sändningar håller hög klass. Men efter ännu en match med 44 träben i lustempo är det lätt att ge upp. Ändå är det Allsvenskan som får våra hjärtan att bulta.
Det är så väldigt lätt att döma ut Allsvenskan. Folk i min närhet gör det hela tiden. Jag gör det säkert ett par, tre, tio gånger per säsong. Det är frustrerande att följa serien. Så mycket omkring håller hög klass: publiken i stormatcherna, domarna (alla håller kanske inte med mig, men jämför med, säg, La Liga, och ni inser att vi faktiskt har en rätt duglig domarkår), tv-sändningarna inte minst (ingen tv-studio i det här landet är så samkörd som C Mores allsvenska, ingen uppställning har lika mycket kvalitet och bredd på varje position, från ankare och kommentatorer till experter och reportrar). Men spelet på planen är en annan sak. Efter ännu en match där 44 träben staplar omkring i lusigt tempo inför 3 000 pers ät det väldigt lätt att ge upp. Påfallande många av de sämsta fotbollsmatcherna jag såg förra året var i Allsvenskan.
Men – och det här är ett viktigt men – faktiskt väldigt många av de allra bästa också. Både spelmässigt och emotionellt. Faktum är att hela fjolårets mest drabbande idrottshändelse var AIK-IFK Göteborg bara dagarna efter Ivan Turinas död, en sällsynt vacker uppvisning av vad solidariskt supporterskap kan vara. Måndagens returmöte mellan lagen kommer vara en självklar höjdpunkt inte bara den gär omgången, utan hela den här fotbollsvåren.
Handboll, EM-kval: Sverige–Serbien (TV12 kl 18:10)
Jag gillade alltid Thomas Sivertsson på handbollsplanen. Den ständige avbytaren. Alltid redo att hoppa in när Carlén eller Wislander behövde vila sig en stund från stångandet inne på linjen, alltid beredd att går in och göra sitt jobb. Inte spektakulärt, inte lika bra som världsspelarna han ersatte, men alltid stabilt, ödmjukt och gediget.
Det ska bli kul att se vad han kan göra som tränare för det damlandslag som än så länge är obesegrat i EM-kvalet. De kvaliteter han hade som spelare är faktiskt just sådana det leende landslaget skulle behöva.
Serie A: Napoli–Juventus (TV12 kl 20:45)
Kontrasternas toppmöte mellan lagen med Italiens bästa trupper. Fattiga syd mot rika nord. Utmanaren mot dominanten. Det intressanta, men halvfärdiga, nybygget mot den finkalibrerade lagmaskinen. Napoli har kanske inte närmat sig Juve som man, för ligans skull, hoppades inför säsongen, men i en enstaka match och på hemmaplan kan de möjligen rubba giganten.