Den här texten innehåller spoilers om första säsongen av Looking.
För åtta veckor sedan hyllade vi säsongspremiären av HBO:s Looking. Nu har första säsongen kommit och gått och det är dags att sammanfatta våra intryck!
Anna-Karin: Looking har verkligen blivit en sån serie som det känns som den pågått mycket längre än åtta avsnitt. Jag hade samma känsla med till exempel Friday Night Lights – att jag alltid hängt med de här personerna och bara liksom tagit del av deras liv. I första texten så skrev vi lite om att det är en helgjuten känsla över serien, stabila personporträtt och snygg dialog. Är det något som fortsatt genom säsongen, tycker du?
Jag hade samma känsla med till exempel Friday Night Lights – att jag alltid hängt med de här personerna och bara liksom tagit del av deras liv.
Linus: Absolut. Framför allt har jag förälskat mig ännu mer i rollfigurerna. Känner precis som du att det är som gamla polare jag har följt genom hela livet. Jag har berörts jättemycket av hur Dom lyckades vända en hotande 40-årskris till en söt liten romans med Lynn. Jag hade på något sätt inte förväntat mig att Dom skulle vara den karaktär som utvecklades mest under säsongen. Sedan älskar jag så klart Patrick och Richies romans! Jag menar, deras sista scen i säsongsfinalen... Puh! Den var så jävla sorglig för att den var så jävla verklig. Det där att tycka om en människa så mycket men samtidigt veta att förutsättningarna gör att det är bäst att bryta upp. Jag grät som fan. Samtidigt älskar jag att serien vågar vägra de lyckliga tillrättalagda sluten. Det är ju så här många relationer slutar; sorgligt oavslutade.
Anna-Karin: Doms arc får mig att inbilla mig en hel säsong innan denna, där han har strulat runt med en massa omöjliga 20-åringar. Kanske att jag faktiskt skulle ha velat se det, för att befästa hans mönster, så att det blir så mycket starkare när det bryts upp av Lynn. Berättelsen är så himla fin, om den ytlige som ligger runt men blir kär i någon han inte hade räknat med. Men jag hade behövt att han fått vara lite Shane i The L Word för att verkligen beröras av hur stor förändringen är. Patricks och Richies romans är verkligen spot on, och jag vill bara hänga med Richie hela dagarna, mest för att han verkar så oerhört sympatisk. Blev mest berörd över ligget med Patricks chef och hur han liksom sumpade det fina med att Richie skulle visa honom hur man hade bra analsex, men att det nu mest kändes förstört i och med att han hade det med chefen. Jag inser hur mycket Looking har gemensamt med Girls, i att det inte är ett riktigt tydligt narrativ som genomsyrar serien utan små vardagsberättelser. I The L Word som jag jämför mycket med finns det ju i varje säsong väldigt genomgående spår som påverkar allt runtomkring, men så är det inte här.
Linus: Håller med om att Doms resa hade blivit tydligare och starkare om vi hade fått se honom knulla runt med 20-åringar som senare inte ville ha honom. Men en del av det som gör serien unik är att den nöjer sig med att ibland bara antyda vissa saker så att en förstår. I övrigt tänkte jag också på analsexgrejen med chefen! Hur Patrick bara gave it away! Hur kunde han dela med sig av den ömtåliga blomman så lättvindigt? Skämt åsido tyckte jag faktiskt att den scenen sa ganska mycket. Att med Richie så fanns det en nyfiken och lite nervös närhet som de utforskade tillsammans, medan sexet med chefen var just bara ett halvbra knull på jobbsoffan. Mitt största problem med första säsongen är nog chefskaraktären Kevin och Russell Tovey som spelar honom. Karaktären känns som ett as i förklädnad som mest gillar spänningen i att försöka förföra Patrick. Tovey lyckas inte hitta rätt i seriens tonläge vilket gör hans karaktär till den mest ointressanta. Helt ärligt påminner hans röst mig om Ricky Gervais, vilket blir bisarrt i sammanhanget. Så att Kevin blir en regular nästa säsong känns så där. Däremot älskar jag att Richie och Doris blir regulars! Och framför allt, att det ens blir en andra säsong! Vad har du för förhoppningar inför nästa säsong?
Doms resa hade blivit tydligare om vi fått se honom knulla runt med 20-åringar som senare inte ville ha honom. Men en del av det som gör serien unik är att den nöjer sig med antydningar.
Anna-Karin: Jag hoppas på att Agustín får utvecklas lite, han känns lite som en bifigur, fast han presenterades som en av huvudpersonerna i början. Jag fick liksom aldrig en känsla för honom annat än som seriens strulputte. Jag hoppas lite på att de stramar upp seriens narrativ lite, men jag har inga lösningar på hur jag vill ha det, mer än att jag inte vill att det ska vara så planlöst som det är nu. Du?
Linus: Jag håller med om Agustín. Jag har inte förstått honom lika bra som de andra karaktärerna, främst för att knappt något om hans bakgrund har kommit fram. Varför vill han vara konstnär? Varför har han så svårt att känna sig trygg i kärleksrelationer? Och vad är det som gör att han, Patrick och Dom är så goda vänner? Det vill jag att de undersöker mer. Jag gillar deras vänskap, men vill förstå den bättre. Jag har inget större problem med narrativet, visst det kan absolut tajtas till, men jag gillar att det liksom är som en månad av deras vardagliga liv och inget mer. Förutom det hoppas jag på att de fortsätter använda The Golden Girls, för övrigt en av de bästa tv-serier som någonsin gjorts, som en fin detalj i berättandet. Jag älskar det!
Looking säsong 1 finns i sin helhet på HBO Nordic och C More Play.