Sätt er till rätta så bjuder Alfonso Cuarón, som har regisserat pilotavsnittet, J.J. Abrams och resten av Bad Robot-gänget oss tittare på en sjuhelvetes åktur. Believe börjar med ett av Cuaróns signum: en stabil kamera mitt i skakiga händelsers centrum. Kanske det mest intensiva introt av en tv-serie någonsin? (Förtydligande: Med »introt« menar jag inte vinjetten.)
Jag märker, till min egen förvåning, att jag är förtjust i ett uppenbart actionkomedielement: Moore slänger ur sig ett »which floor, please?« i hissen, till mannen hon just har skjutit ihjäl. Mitt försvar: Jag var barn på 1980-talet.
Seriens tagline lyder »A girl lives among us, she will change the world, if she survives« och handlar om Bo (Johnny Sequoyah), en tioårig flicka med övernaturliga krafter. För att vi verkligen ska förstå hur speciell Bo är så får vi se några extraordinära grejer hon kan göra. Hon skyddas av en grupp som kallar sig True Believers, bestående av Winter (Delroy Lindo) och Channing (Jamie Chung). Winter vill utöka gruppen med Tate (Jake McLaughlin), en kille som har varit på glid större delen av livet. De onda gänget består av lönnmördaren Moore (Sienna Guillory) och hennes boss Skouras (Kyle MacLachlan). Ja, ni hör ju. Jag är först på båten! Trots att jag inte har fortsatt att se en enda av de senaste serierna jag har haft en bra – åtminstone okej – känsla av efter tre avsnitt (Helix, Intelligence och Almost Human).
Det jag gillar mest med pilotavsnittet hintade jag om redan i fredags, det aldrig sinande munhuggandet mellan Bo och Tate, hennes ofrivillige och grungehunkige räddare i nöden. Det nedanstående oemotståndliga gnabbandet, från deras första möte, är bara början:
Bo: »You were crying«
Tate: »No, I wasn't.«
Bo: »Yes, you were.«
Tate: »Well, I hit my head.«
Bo: »Those bruises are fake.«
Tate: »How do you know?«
Bo: »Because, you're not feeling any pain… Can I touch them?«
Tate: »No.«
Bo petar Tate på kinden ändå.
Tate: »Ow!« (Tate låtsas att det gör ont.) »You see? It hurts a lot.«
Jag märker, till min egen förvåning, att jag är förtjust i ett uppenbart actionkomedielement: Moore slänger ur sig ett »which floor, please?« i hissen, till mannen hon just har skjutit ihjäl. Mitt försvar: Jag var barn på 1980-talet. Flera gånger i pilotavsnittet hittar de rätt med komiken – också. Låter jag för mycket som en galen J.J.-apologet när jag säger att nästan allt känns rätt med Believe? I en intervju berättar J.J. Abrams att serien både kommer att ha en ramberättelse och ett veckans-brott-element. Den första proceduraldelen var hyfsad men ingenting jag kommer att minnas resten av livet. Jag hoppas – som alltid – att det är ramberättelsen som får mest krut i framtiden.
Musiken till serien är gjord av Steven Price, som gjorde soundtracket till filmen Gravity. Till min stora förtjusning är ljudbilden lika dramatiskt olycksbådande här. Ljudbilden var en stor anledning till att Gravity funkade så bra.
Fun fact: Skådespelaren Eric Stoltz – som, vad jag vet, inte är med i Believe – regisserar ett av avsnitten, enligt imdb.
Se trailern här:
Believe har smygpremiär i USA i kväll och visas C More med start den 29 mars. Serien kommer också att finnas på C More Play och Filmnet.