Britterna kan det där med skräckfilm. Från Hammer-ikonerna Peter Cushing och Christopher Lee vidare till nutida genreinnovatörer som Christopher Smith eller Neil Marshall. Har du till exempel inte sett den senares Instängd ännu så bör du göra det snarast. En mer komplett checklista över den perfekta skräckfilmen får man leta efter. Punkt ett på listan: begränsa utrymmet. Som till en båt, en väldigt liten båt. För vad kan egentligen vara värre än en liten, liten båt. På ett stort, stort hav?
Jo, en liten, liten båt. På ett stort, stort hav. Fylld av ungdomar, allsköns droger samt en extremt parafilisk vandringssägen: Donkey Punch... Ni får googla själva.
Allt går såklart åt helvete, då ett lik dyker upp och jakten på den skyldige påbörjas. Fast »jakt« kanske är fel. Mer ett slags rave-aktigt skuldbeläggande där ingen går säker och enbart den starka med bäst (värst) vapen överlever.
Jag är rätt säker på att Donkey Punch, som enskild film, inte kommer att överleva framtiden. Men som underhållning en lördagskväll funkar den alldeles utmärkt, som den knarkiga, fast-forwardiga, färggranna våldsorgie den ändå är. Och hur är det nu man brukar säga: »Don't try this at home.« Om du inte är 18 år ung och saknar dödsinsikt.