När Colony började för snart två månader sedan kändes det som ockupations-sci-fi brukar – temamässigt kittlande och tacksamt men ändå distanserat: Los Angeles som spelplats för en påtvingat paradigmskiftad samhällsordning med inmurade kolonier och fascistiska soldater, dessutom praktiskt taget i nutid. Ur realismsynpunkt lite för mycket på en gång att föreställa sig.
Colony är ett mindgame om hur lätt människor underkastar sig via lojala och fascistiska, regionalt avskurna övergångsregeringar när främmande makt tar över.
Men under säsongens gång har storyn fördjupats, förgrenats, ställt upp ett flertal nya allegoriska parametrar som ur både individemotionellt och kollektivpsykologiskt...