I slutet av 1990-talet studerade jag tillsammans med en kvinna som hade bakgrund i en latinamerikansk gerillarörelse på yttersta vänsterkanten. Det här var i Skåne, under en period då allt fler högerextrema partier växte fram i trakten. I en diskussion om hur man bäst skulle handskas med dessa sa kvinnan plötsligt:
»Vadå, det är ju bara att förbjuda dem? De är ju ute efter ett odemokratiskt samhälle och de använder våld som politisk metod.«
Det blev tyst i gruppen. Bara någon dag tidigare hade kvinnan redogjort för sin syn på den kommunistiska revolutionen och vilken form den skulle ta sig. Det här var ingen tonåring med AFA-märken på väskan, utan en person som hade erfarenhet av en...