Efter tre veckor av Melodifestivalen börjar jag bli fundersam. Aldrig tidigare har finalen känts så homogen. Alla sex finalbidrag hittills tillhör genren ung radiopop. Inget fel med det, många av låtarna förtjänar att vara där och jag gillar de flesta av dem. Men samtidigt börjar ett oroväckande mönster skönjas i år. Allt som inte är radiovänlig pop har helt enkelt inte haft någon chans. After Dark ställde till exempel upp med sin bästa låt någonsin och kom sist förra veckan.
Som Schlagerprofilerna skrev på samma tema tidigare i veckan: »Om de enda låtar som fungerar är låtar som låter som en annan låt, både här och i ESC, så är vi på väg att rösta oss precis i motsats riktning...