Jag älskar Alec Baldwin. Delvis för att 30 Rocks Jack Donaghy är en nästan perfekt spegelbild, inte så värst karikerad faktiskt, av min egen drömtillvaros »captain of industry«. Men mest för att han lever sitt liv med nerverna utanpå skinnet. Hjärtat på kavajslaget.
Och nu publicerar New York Magazine en lång (nästan 30 000 tecken) jagformsintervju formulerad som ett försvarstal och avskedsbrev till de medier som förstör hans liv. Bakom den senaste tidens stök finns anklagelser om att Baldwin har använt nedsättande ord för homosexuella. Han förnekar egentligen inte det utan ursäktar sin okunskap. Men tar tillfället i akt att berätta om hur media misshandlar fakta och till exempel (mitt i all homofob-bashing) inte tar upp all tid och alla pengar Baldwin lägger på behjärtansvärda ändamål. Som att lyfta LBGT-frågor.
Han hatar Shia LaBeouf. På gränsen till fixerad. Extra konstigt i och med att LaBeouf just nu går igenom en liknande mediekris och går runt på stan med papperskassar över huvudet.
Jag köper hans frustration och tar honom i princip på orden när han säger att av de pengar han tjänat på 30 Rock, runt 15 miljoner dollar, har i princip allt gått till välgörande ändamål.
Hur kan man inte älska den här mannen?
Kom ihåg att detta också är mannen som blev avkastad från ett flygplan för att han pekade på det larviga i att man måsta sluta spela Words with Friends under de minuter planet lyfter.
För er som inte orkar läsa kan vi sammanfatta fem ögonbrynshöjare i denna life-as-art-text.
- Kraftigt plastikopererade vännen Warren Beatty får epitetet »vis« och har förklarat för Alec Baldwin att vissa människor bara råkar skapar drama när de ställs framför en kamera. Utan att mena det, liksom. Det här verkar komma som en ny insikt för Baldwin, som nu säger att han kanske är just en sådan.
- Han hatar Shia LaBeouf. Hatar. På gränsen till fixerad. Vilket är extra konstigt i och med att LaBeouf just nu går igenom en liknande mediekris och går runt på stan med papperskassar över huvudet. De två hade en tung beef under repetitionerna av en Broadway-pjäs. LaBoeuf lärde sig alla repliker oseriöst snabbt och hotade inför hela teamet med att bara fortsätta mata ut repliker om Baldwin inte svarade med sina snabbt nog.
- Det genomsorgliga spelet bakom kulisserna på MSNBC för Baldwins radio-till-tv-talkshow. Allt handlar om pengar, ingen förstår konst. Hela den svängen.
- Han ville bli borgmästare i New York. Nu vill han inte det längre. Han verkar tro på allvar att han kunde ha lyckats med att göra alla glada. Ungefär. Och, jo, förbjuda paparazzis, förstås. Jag älskar naiviteten! Att med den livserfarenheten stå och säga »allt är annorlunda den här gången« är stort.
- Han tror att det här är sista gången han gör ett utspel av något slag. Rörande.
Det bästa sättet att lära känna sin media-Baldwin är att först av allt ta en titt på hur det såg ut förra gången han talade ut, i The New Yorker 2008. Se det som en »companion piece«. Han hade just blivit het i 30 Rock. Hade träffat en ny kvinna. Allt var annorlunda, den gången. Han agerar som en sann, livsnjutande »captain of industry« och tar med den kyliga reportern i sin speedboat. Vivören. Älskar honom.