Tittarmässigt haltande TV3 försöker hitta tillbaka till sina underhållningsrötter och gör det genom att damma av Talang Sverige som TV4 sände mellan 2007 och 2011. Programkonceptet – förlagan är America's Got Talent – är ganska enkelt, där i princip allt kan räknas som »talang«. Det ger oändliga möjligheter till mycket imponerande akter och till ren jävla – underhållande? – dynga.
Juryn som ska se skillnaden på detta i TV3 består som tur är inte av Bert Karlsson! I nyversionen är det i stället Robert Aschberg som får axla den tuffa no bullshit-gubbrollen som Simon Cowell har i den brittiska versionen och Kyle Sandilands har i den australiska. Han flankeras av Let's Dance-dansaren Tobias Karlsson och sångerskan Shirley Clamp som kanske inte är världens upphetsande namn. Det är däremot Carolina Gynning. Hon är perfekt för den här sortens program då det behövs någon som helt ohämmat och ofiltrerat kan säga att något suger och om någon kan det så är det ju multikonstnären Gynning.
I en era där fantastiska auditions når oss på YouTube oavsett vilket land de kommer i från så räcker det inte riktigt att tänka att jomen det är väl bra för att vara Sverige.
Redan i första avsnittet blev det tydligt att TV3-versionen av Talang Sverige vill vara mer lekfullt än TV4-versionen och det välkomnar jag. Den här sortens tävling ska visserligen vara seriös i grunden då en miljon kronor står på spel, men den får inte ta sig själv på för stort allvar. Problemet med svenska versioner av utländska talangtävlingsformat är dock att allt ser så fruktansvärt lågbudget ut i jämförelse. Så även i detta fall. Det känns liksom som att de inte har slagit på strålkastarna ordentligt. De har inte heller förstått att filma och klippa framträdanden på ett så tajt sätt att till och med halvbra nummer blir lite snygga.
Men talangerna då? Well, om en som jag följer de brittiska, amerikanska och australiska versionerna av programkonceptet så är chansen att få se något en inte har sett förut i Talang Sverige ganska liten. Det gör att när jag ser juryn bli helt chockade och exalterade över något som jag i min referensram tycker är högst mediokert så blir jag lite irriterad. I en era där fantastiska auditions når oss på YouTube oavsett vilket land de kommer i från så räcker det inte riktigt att tänka att, jomen, det är väl bra för att vara Sverige. Samtidigt kanske det bara är jag som är så talangtävlingsskadad att jag rycker på axlarna åt ett kärlekspar som gör akrobatik i tygstycken samtidigt som snubben spelar elgitarr.
Gränsen drar jag dock vid den fruktansvärda »rappen« som Gunnar Holma stod för. Han är känd från dokumentären Den stora kärleken, där han letar efter kärleken på Big Beautiful Woman-konvent i USA, som sändes på SVT i höstas. Det är så tydligt att han har bjudits in av producenterna för att göra en »roligt dålig« rap om »big butts« medan hans vän »Tigress«, en kurvig amerikansk kvinna, dansar utmanande. Jag tycker inte att det är det minsta roligt att se kameran zooma in på publikens äcklade miner när de ser en kvinna som inte råkar vara pinnsmal dansa i korta shorts. Men så har jag kanske ingen humor.
Som tur är bjöd det första avsnittet även på den totala motsatsen. Den unge renskötaren Jon Henrik Fjällgren berättar hur han mobbades under uppväxten både för att han är adopterad från Colombia och för att han är same. Den allvarlige unge mannen ställer upp med en jojk som han skrev när hans bästa vän dog. Det finns vissa exotifierande drag i programmets framställning av honom som stör mig, men det är ändå ett sådant där talangtävlingsögonblick där en drabbande backstory och ett fantastiskt framträdande hänger ihop vilket gör att tårarna strömmar nedför mina kinder. Det är de ögonblicken en bra talangtävling behöver. Om det blir fler kanske Talang Sverige kan bli en småtrevlig bekantskap på måndagar.
Talang Sverige sänds på TV3 kl 20 på måndagar.