Innehåller spoilers om True Detective, säsong 1, avsnitt 5, The Secret Fate of All Life.
För en vecka sedan, i Louisianas sankmarker, sköt Woody Harrelson skallen av en hipster.
Nej, det gjorde han förstås inte. Men tanken slår mig när jag inför kvällens True Detective ser om seriens femte avsnitt, där Martin Hart och Rust Cohle slutligen konfronterar den misstänkte seriemördaren Reggie Ledoux.
Ledoux: det machetesvingande »monstret i slutet av drömmen«. Knarkkemist, sannolik pedofil. Han är den mest skrämmande karaktär som hittills dykt upp i True Detective. Ändå ser Reggie Ledoux, i vildvuxet skägg och tatuerad torso, mest ut som en bartender på Tjoget i Hornstull.
Därmed sammanfattar han också det stora problemet med en annars briljant tv-serie: Människorna i True Detective är helt enkelt för snygga.
Att Nic Pizzolattos HBO-serie är årets bästa nya tv-drama har knappast undgått TVDags läsare. Som Martin Hart och Rust Cohle gör Woody Harrelson och Matthew McConaughey ett par av sina respektive karriärers mest minnesvärda roller. Parallellt är Michelle Monaghan urstark som Maggie, hustrun Hart sviker.
Reggie Ledoux, i vildvuxet skägg och tatuerad torso, ser mest ut som en bartender på Tjoget i Hornstull. Människorna i True Detective är helt enkelt för snygga.
True Detective jämförs allt oftare med The Wire, och även om det givetvis dröjer innan Nic Pizzolattos skapelse klarar en verklig matchning mot de fem tv-säsonger som för alltid förändrade dramagenre, har jämförelsen sina poänger. David Simons banbrytande epos var i slutänden en berättelse om staden Baltimore – dess gatuhörn, utdömda byggnader och människorna som försökte leva sina liv där. På samma sätt är kärnan i True Detective delstaten Louisiana. Hart och Cohles jakt på sin mördare blir en krönika över livet i en av USA:s fattigaste delstater. Landsvägshak, trailer parks och fallfärdiga fiskebyar där räkburarna gapar allt mer tomma passerar revy. Nic Pizzolatto må sakna David Simons fäbless för uttalad systemkritk – Rust Cohles existentiella monologer är som bekant mer influerade av Nietzsche än Marx. Å andra sidan är det svårt att tänka sig en skarpare bild av havererad marknadsliberalism än den True Detective målar upp. Nästan var femte Louisianabo lever under fattigdomsgränsen. Samtidigt eroderas landskapet av oljebolagens pipelines.
Jämförelsen med The Wire är alltså inte så dum. Men den blottar samtidigt vad jag var inne på inledningsvis: Till skillnad från David Simons serie, där flera av birollerna gjordes av boende från samma gator i Baltimore som serien utspelades på, verkar True Detective inte riktigt våga släppa taget om Hollywood. För att ha leva sina liv på Amerikas baksida ser karaktärerna anmärkningsvärt välmående ut. Tydligast blir det förstås i fallet Matthew McConaughey. Rust Cohle kedjeröker med en ständig bärs i handen, men efter tio år på spånken är det fortfarande bara den bleka färgskalan som avslöjar att den gråsprängda mannen i förhörsrummet inte klivit rakt ut ur senaste Ralph Lauren-kampanjen. Det gör nu inte så mycket. Cohle är en djupt fascinerande karaktär, och McConaugheys tonträff när han kverulerar om alltings meningslöshet balanserad perfekt mellan gravallvar och ironi. Att Rust är så jävla snygg bidrar mest till True Detectives lätt surrealistiska southern gothic-stämning.
Knepigare blir det när vi närmar oss birollerna. När Marty och Rust förhör Beth, en ung prostituerad som kände ett av mordoffren, är det svårt att tro att det faktiskt är en tonåring som genomlevt upprepade, avskyvärda övergrepp de möter. I blommig klänning och med smakfullt subtil make-up påminner Beth mer om en aspirerande modell på väg till någon boho-chic plåtning i New Yorks downtown – kanske för att det är precis vad Lili Simmons, som spelar henne, fram till nyligen brukade göra på sitt jobb som modell för jätteagenturen Ford. Lite senare i serien möter vi strippan Kelsey som enligt uppgift diggar metamfetamin – problemet är att hon snarare ser ut att knarka guava-juice. Missförstå mig rätt nu, människor kan förstås gå igenom livslång missbruksproblematik utan några som helst yttre tecken. Men det finns ett mönster här.
En ledtråd är att det är just i scenen från strippklubben som Nic Pizzolatto själv dyker upp i True Detective. Innan Martin Hart får fatt i Kelsey traskar han in på hennes arbetsplats. Kameran gör en lång åkning längs bardisken, rumpor i bikini skakar på rad och Hart slänger upp sin polisbricka framför bartendern: Nic Pizzolatto i en cameoroll.
Jag vet förstås inte om detta är en gestaltning av någon våt, libidisk dröm från Pizzolattos sida. Men känns ändå talande att det är just här som True Detectives skapare väljer att skriva in sig i sin egen serie.
Scenen tydliggör nämligen följande: Hur präglad True Detective är av det som inom feministisk bildanalys brukar kallas »manlig blick«. De kvinnor som har bärande roller i Nic Pizzolattos serie är som regel väldigt vackra. Strippklubbstagningen är närmast ett grundkursexempel på tittandet som maktrelation – strippornas enda uppgift är ju att »behaga betraktaren, att väcka begär«, för att tala med etnologen Magdalena Petersson-McIntyre.
Därmed inte sagt att True Detective som helhet är sexistisk dynga. Tvärtom: Att rakt av avfärda serien med det argumentet är att missa målet. Precis som Kjell Häglund skriver så är Nic Pizzolatto bärande tema en vidräkning av förlegade patriarkala strukturer.
Det är väl som med det mesta här i livet: Du kan kritisera ett system utan att fullt ut vara medveten om alla sätt som du själv är en del av det. Sådant är rätt mänskligt.
Tills vidare går det alltså bra att sucka uppgivet när True Detectives kamera zoomar in på ännu en putande kvinnoröv – och samtidigt konstatera att det här är den mest drabbande propagande mot flåsig grabbighet du just nu kan se på tv. Och i slutänden är det alltså inte bara kvinnorna i True Detective som är för snygga.
Som en bekant skrev om Reggie Ledoux häromdagen: »Den ockulta pederastnazisten de blåser bort skallen på är ruskigt rå och sexig. Synd att han bara fick va med i 5 min.«
True Detective sänds på C More och HBO Nordic dagen efter avsnitten gått i USA, avsnitt 6 blir tillgängligt i kväll.