Det var inte alltid jag följde honom särskilt aktivt. Det blir så på twitter för mig, jag läser dem som råkat twittra för stunden när jag är inne. Men varje gång det slog mig att jag inte läst Stephen Frys twitter på längre gick jag in och kollade hans senaste flöde, och blev alltid varm inombords av hans varma, rappa interaktion med en hel vidd av människor. Inte bara med folk han kände, så som så många andra med miljontals följare agerar, utan alltid närvarande i stunden, delaktig på bredden av twittercommunityn.
För vår egen del här i Sverige kan vi beklaga oss över de anonyma SD-trollen, men den kulturellt brådmogna identitetspolitiska anti-humorpatrullen är lika förgiftande.