Innehåller spoilers för Banshee, säsong 2, avsnitt 7, Ways to Bury a Man.
Nyligen diskuterade jag och en god vän vår gemensamma besatthet av Banshees Lucas Hood. Det gick överstyr. Ord som »kompis«, »pappa«, »pojkvän« nämndes. Vi båda visade uttryck för den där känslan som i böcker benämns som »kärlek«, men som i själva verket nog får erkännas vara »ensidigt idoliserande«. Jag tror nämligen inte att Lucas Hood hade sett upp till mig något vidare. Jag har aldrig rånat en bank, aldrig varit i slagsmål (om inte verbala slagsmål med tanter och berusade räknas), knappt ens avfyrat en pistol... Nej, låt oss vara ärliga. Lucas Hood hade promenerat över mig och min vän som små barn går över grus. Men det gör inget. Speciellt inte efter helgens fenomenala urladdning.
Den inledande scenen, där Proctor och Rebecca betraktar en köttkvarn i full fart med att mala ner ett av Guds barn, visar hur långt han är beredd att gå – över massgravar.
Där de två avsnitten närmast innan, regisserade av svenske Babak Najafi, tilltalade med en poetisk lågmäldhet (vilket Kjell skrev om här och här), bryter Loni Peristeres av med det råbarkade och brutala. Det nyanslösa, raka, direkta. Ska jag vara ärlig så är det den här delen av Banshees två sidor jag gillar mest. Även om Babak fick avsluta förra avsnittet med en av säsongens bästa scener; den där Proctors »assistent« Clay Burton tillåts briljera som »städare«. Fascinerande ondskefullt. Men klockan, Clay... hur kunde du missa den? Klockan som tillhör den nyligen mördade Hood Jr och som är vad som triggar Lucas Hood i sin furiösa jakt på Proctor.
Lördagens Banshee väcker alltså upp en tråd som legat och slumrat ett tag: kriget mot mannen utan leende: Proctor, som vid det här laget tappat många poäng i min bok. Från början en gangster man kunde sympatisera med men nu blott en galen mördare med stävjat våld i blicken. Den inledande scenen, där Proctor och Rebecca betraktar en köttkvarn i full fart med att mala ner ett av Guds barn, visar hur långt han är beredd att gå – över massgravar.
Annars är jag fascinerad av deras relation, ett perfekt gestaltande av hur förtryck – i form av våld förklätt till ömhet – fostrar monster. Och på den banan är det, Rebecca kommer troligtvis att bli en kopia av Proctor. I ett skruvat alternativt Banshee kanske även hans älskare. Det sexuellt aparta, incestuösa, har antytts tidigare, så vem vet.
Klart är i alla fall att det relativt harmoniska Banshee, jämfört med säsong ett, nu är ett minne blott. Jag känner på mig att nästa veckas episod kommer bli det våldsammaste, porrigaste, mest etiskt inkorrekta avsnitt som producerats sedan Baren Alby. Fast bra. Banshee tummar aldrig på kvaliteten.
Banshee säsong 2 finns hos HBO Nordic, C More och Filmnet.