Precis som vi jämför våra atleter med tidigare årgångar och andra nationers idrottsmän är det så här när OS går mott sitt slut närmast omöjligt att inte ställa den Viasat-trupp som genomfört sitt första olympiska spel mot den som brukar representera SVT i de här sammanhangen.
En jämförelse som faller ganska väl ut. Visst har till exempel SVT-längdskidåkningens Jacob Hård och Anders Blomqvist varit djupt saknade, duon är kanske hela den svenska tv-sportvärldens allra bästa kommentator-expert-par. Särskilt Blomqvist är svårersättlig med sin unika kombination av dels toppidrottserfarenhet från en hyfsat framgångsrik egen skidkarriär, dels en närmast Lennart Juhlinsk nördighet ned på DM- och juniornivå.
Framför allt klev Johan Tornberg en gång för alla fram som den svenska hockeysportens främsta tv-expert: engagerad, orädd, taktisk och pedagogisk.
Men för att ha gjort sitt första OS – sitt första mästerskap, om hockey-VM ursäktar, av den här storleken – har Viasat klarat sig bra. Truppen har för all del varit ojämn, men vilken trupp är inte det? Och ett par av stjärnspelarna, som Anja Pärsson och Per Elofsson, har värvats från just SVT, men det är ju också en del av spelet.
Viasats stomme har funnits på plats sedan länge och den levererade också – till slut. Ola Wenström har några få sköna-killar-på-TV4-Sporten-tics kvar, men han styr ändå en studio som få andra. Auktoritärt och drivande utan att något blir obekvämt eller hetsigt. Frida Nordstrand, i reporterroll, inledde lite stressigt och sprutade ur sig ledande frågor och la ord i munnar till höger och vänster, men blev med tiden alltmer varm i kläderna och var snart tillbaka i sin vanliga trygga säkerhet.
Hockeygänget har svetsats samman under otaliga NHL-sändningar och var starkt även här i OS, även om det flaggviftande »King Henrik«-snacket kanske skavde lite. Framför allt klev Johan Tornberg en gång för alla fram som den svenska hockeysportens främsta tv-expert: engagerad, orädd, taktisk och pedagogisk på ett sätt hans kollegor sällan är. Det var väldigt länge sedan Rit-Ola revolutionerade svensk tv-fotboll med lite mer djupgående taktiska analyser, förhoppningsvis kan Tornberg gå i bräschen för hockeysnack som kommer lite längre än »trafik framför mål« och »lägg ned i sarghörnet och jobba fast pucken«. Men han måste få hjälp att jobba bort sina klumpiga upprepningsfraser (»åk ut med pucken, ut-med-pucken-ut-med-pucken«…).
Med nytillskotten var det mer blandad kompott. Carolina Klüft kan kanske bli ett studioankare – på sikt – men har än så länge inte den där otvungna rutinen att hålla igång samtal som en Wenström eller Pops. Lisa Miskovsky har till skillnad från en del av de påtagligt obekväma utövarna i snowboard och freestyle tillräckligt mycket tv-vana för att vara bekväm i situationer där hon förväntas förklara vad det är som händer och varför. Ute på fältet har hon kanske inte varit någon skjutjärnsreporter, jag är rent allmänt lite tveksam till den här genomgående idén till att låta före detta idrottare vara just reportrar som ska ställa kritiska frågor om det krävs, men som bisittare i studion har hon övertygat. Det har också Anette Norberg som expert i curling. Den dubbla OS-guldmedaljören har varit ett fynd: inte tvekat för att ge kritik, varit fylld av pondus och självklart extremt kunnig, men också tillräckligt smart för att kunna ta ett steg tillbaka och förklara sporten på ett enkelt och lättfattligt sätt för de av oss som följer den i fyraårsintervaller.
På många områden har Viasat inte bara hållit jämna steg med SVT utan rentav varit steget före. Jättesatsningen har gett frukt. Frågan är bara vad bolaget ska göra med alla denna kompetens nu? När vinter-OS är över.