Det är med vissa skamkänslor vi sitter och myser under förhandstitten på kvällens avsnitt av Renée Nybergs gästsamtalsserie Renées brygga, där formen är att tre kända gäster anländer till programvärdens strandtomt ute i skärgården, lunchar med varandra och samtalar lite så där på lagom-djupet, med vågskvalp och fiskmåsar i bakgrunden… fortsätter prata två och två under eftermiddagen, fikar, fixar middagen, och sedan diskuterar vidare med liv och lust, om liv och lust, ända in på nattkröken.
I Min sanning är fikapausen plågsamt krystad, i Renées brygga ett slipat intervjuverktyg.
Ja, vi skäms över att våra fördomar låtit klichéerna skymma kvaliteterna så pass att vi faktiskt aldrig...