Låt mig berätta om en ny, svensk tv-serie. Tonaliteten är torr, saklig; ändå vilar en obestämbar twilight zone-känsla över alltihop. Hela pilotavsnittet utspelas inuti en halvgammaldags datorprylbutik, på dekis i Kjell & Co:s och Clas Ohlsons skugga. Den har stängt för kvällen – klockan är över 23. Belysningen är på men i nattläge.
Det börjar glimra i kvinnans ögon, vilket vi ser korsklippt med desperationen i killens blick – han har krupit runt hela golvet två gånger, och letat igenom väskan inifrån och ut.
Vi ser en kille i ett hörn använda en massa utrustning – en laptop, ett gäng tillbehör. Killen ska inte vara där, har antagligen dröjt sig kvar, gömt sig, vid stängningsdags. ...