Efter första avsnittet av Dokument inifrån: Experimenten skrev jag här på TVdags att jag hoppades att serien skulle avslutas med den klassiskt etiska och moraliska frågeställningen: Är det okej att några får sätta livet till nu om det kommer rädda många liv i längre fram? I efterhand känns det som blåögt önsketänkande, att berättelsen skulle ta den vägen hade så klart varit det mest humana. Ett lyckligt slut – inte för alla men för många. Det blev inget lyckligt slut. Inte kortsiktigt i alla fall.
Macchiarinis forskning är i betydande delar ren hittepå men cheferna på KI trodde på forskningsresultaten ändå. Det hela känns mer än lovligt som Kejsarens nya kläder.
Det blev i stället skräck...