Nytt år, nya filmvanor. Som aspirerande cineast uppvuxen på den svenska landsbygden var min filmkonsumtion, likt många andras, länge begränsad till det som SVT behagade visa och, när vår familj köpt en jättelik metallgrå VHS-spelare, det spännande men magra hyrfilmsutbudet på min lokala bensinmack. Videoapparaten inhandlades under pompa och ståt 1986, och det första som spelades in på VHS i vårt hem – jättekul för en tioåring – var Olof Palmes begravning; den första filmen var Billy Wilders I hetaste laget, som fick spridas ut på tre fyrtiominutersband!
Aldrig förr har så mycket film kunnat ses av så många människor med så lite ansträngning. Vilket leder till lyxproblemet: vad ska ja...