Björn Runge, Sveriges Sisyfos. Ömsom rosad och ömsom risad, tills han för ett par år sedan bestämde sig för att lämna film-Sverige för gott. »Jag abdikerar från den lilla gryta som utgör svensk filmbransch«, skrev han på sin dåvarande blogg, och fortsatte: »Att vara så länge inom den svenska filmbranschen kräver en utvecklad mental masochism.« Kanske något väl spontant, skulle jag vilja påstå. Hans planerade Mission 1325 blev aldrig av, inte heller något annat. Inte för att jag gillar allt som Björn Runge gjort, men jag gillade honom och det bisarra universum han härjade i.
Pariserhjulet, Om jag vänder mig om, och framför allt tv-serien Anderssons älskarinna, som nu ligger uppe på Öppet ...