Lars Molins filmberättelser går ofta att beskriva som skrönor eller sägner. Det är tillspetsade historier och företeelser tagna från den svenska samhället. Det kan handla om hur det går till när man planerar ett kungligt besök, om en dråplig kärlekshistoria eller hur det går till en kväll på lilla ortens stadshotell. Molins filmer utspelas ofta på landsbygden och mindre orter. Hans sätt att skildra landsbygden är kanske en bidragande orsak till varför vi som är från landet har ett speciellt förhållningssätt till Molin. Vet inte om någon annan har klarat att sätta ihop landsbygdens himmel och helvete till en fungerande enhet så som Molin i sina filmer.
Midvinterduell från 1983 är kanske Molins mest politiska verk. Vägförvaltningen och Mjölkcentralen har bestämt att nu ska mjölkbönderna i byn dela på en mjölkpall i stället för att ha var sin egen. Detta motsätter sig lantbrukaren Egon, så klart spelad av Ingvar Hirdwall, och behåller sin. Varje kväll kör snöplogen ned den. Egon bygger upp den igen, snöplogen kör ned den igen. Så håller det på ett tag. Filmen sammanfattas bra av två repliker från tidigt i filmen. Vägmästaren säger till sin anställde efter att mjölkpallen blivit nedkörd: »Han kanske lär sig, att följa förordningen.« Egon bygger upp den igen och en granne försöker övertala honom om att ge upp. Då säger Egon: »Här ska ingen komma och diktera för mig.«