För halvannat år sen jämförde jag Best Ink och Ink Master på Weird Science. Båda serierna har fortsatt, men de senaste två säsongerna har gjort skillnaderna ännu tydligare. (Säsong tre av Ink Master tog slut i oktober och säsong tre av Best Ink börjar närma sig slutet.)
Ink Masters tredje säsong var så jäkla konstruerad och hård att det började kännas nästan parodiskt. De tävlande måste ha instruerats i att vara extra otrevliga, arroganta och elaka mot varandra – inklusive killen som hade känts hygglig större delen av säsongen men sedan i den stora finalen släppte fram något slags liten småjävel och slängde skit på allt och alla.
Best Ink fortsätter dock att vara en serie som handlar både om tävlingen och om människorna – på båda sidorna av maskinen. Självklart bråkas det även här, men inte mer än i någon annan realitytävling. Här får en tatuerare som vill sluta en utskällning av en av domarna för att hen inte ska åka hem för att hen ger upp utan för att hen kommit så långt som det går i tävlingen. Ilskan är inte för någon otacksamhet, utan för att hen är begåvad och ska göra sitt bästa.
Jag gillar reality, och då är det intressant att för en gångs skull kunna se precis hur samma slags tävling kan bli så olika.