Ett förfriskat, uppklätt par avviker från en livlig tillställning. De snubblar, skrattar, hånglar på vägen bort mot hissen, som ska ta dem från festvåningen till sitt hotellrum där den rusiga kvällen ska fortsätta i sänghalmen. De kan knappt hålla sig från varandra – fulla och heltända fumlar de sig fram i natten. De ramlar in i hissen och dimper ner på en liten bänk, tätt omslingrade.
Hissen åker neråt. Den passerar våningsplan efter våningsplan med tyst likgiltighet. Paret, förlorade i sin passion, märker inte hur färdmedlet aldrig tycks nå sin destination.