Vi vet sedan tidigare att Shane Meadows använder en alldeles särskild mix av metodik och disposition i sina tv-miniserier, som följt upp filmen This is England från 2006. Varje gång vi återsett kompisgänget har det börjat med drastisk komik, efterhand glidit över i bottenlös tragedi och slutat i sargade uppgörelser och en vänskapens gråkalla förtröstan. Bli därför inte besviken på kvällens virriga finalseriepremiär. Du kommer att bli starkt berörd, av en serie som är ett minne för livet. Och det plågsamma undertrycket i scenerna mellan Woody och hans föräldrar är emotionellt sprängladdade från start.
TV4 är överlägset bäst på svenska komediserier i år, där Per Gavatins Boy Machine i likhet med Solsidan lyckas vara närmast hånfullt satirisk och farligt genanskomisk men ändå uttrycka medryckande mänsklig empati med hela huvudrollsensemblen. Boy Machine håller dessutom högsta världsklass i genren, bättre än Denis Learys liknande försök i USA i år, Sex&Drugs&Rock&Roll, i nivå med BBC:s grime-piratradio-parodi People Just Do Nothing.